Sida 37
4. Charlotte Corday
FRANSKA REVOLUTIONEN. 37
"Godt," utropade då folkets vän, "inom åtta dagar skola de vara på schavotten."'
Dermed hade han sjelf gifvit signalen till utförandet af det beslut, som fört tiickan till honom. Hon ryckte knif= ven ur sin barm och stötte den ända till handtaget i Marats hjerta. Han uppgaf ett smärtans anskri och dog.
Vi förbigå livad som följde omedelbart derpå= Nog af, Charlotte Corday häktades och ställdes inför domstolen, der hennes enda försvar var detta: "Jag har dödat en man för att rädda tusen andras lif , Jag var republikanskt sinnad långt före revolutionen."
Hon dömdes till döden. Nyss före afrättningen infann sig en prest för att erbjuda henne religionens tröst. •' Framför min tacksägelse till dem, som varit så goda att sända er till mig," sade hon, "men jag behöfver nu icke er tjenst, ty det blod, som jag utgjutit, och mitt eget blod, som nu skall utgjutas, äro de enda offer jag kan erbjuda den Evige."
Hennes hjeltedåd besjöngs af skalden André Chénier, som snart sjelf skulle dö samma död för alla höga själars gemensamma fädernesland, för den rena friheten. En ung tysk frihetsvän, som vistades i Paris, utgaf några dagar derefter en försvarsskrift för Charlotte Corday och fick derför, som han innerligt önskat, dö som hon. Hans namn var Adam Lux. Ofver henne har tyske skalden Kloj)stock skrifvit följande rader:
Hvems är denna graf? •• Vandrare, Rouchef oucaulds." Och denna, mer nyskottad än? "Charlotte Cordays.''
Jag går för att samla blommor, dem fritt på de graf var jag strör ty 1 dogen för ert fosterland. "Samla ej!"
Jag går, och tårepilen jag sätter att fläkta utöfver er graf; ty I dogen för ert fosterland. "Sätt den ej!"
Källa: Internet Archive ·