Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

462 ETT HUNDRA AR.

Väl alla dessa mordredskap lika beundransvärda som t. ex. den fulländade symaskinen eller sjelfbindande skördemaskinen, men hur högt tala de icke på samma gång om mordlust och hjertlöshet! Låt oss hoppas, att nästa sekel förvisar dem till glömskans och det förflutnas verld.

Framför oss ligger ett arbete, som är 800 sidor starkt och bär titeln "Discoveries and Inventions of the nineteenth Century". Och ändå innehåller det ofta ganska korta beskrifningar och upptager till behandling endast de mera framstående upptäckterna och uppfinningarne. För att erhålla en riktig föreställning om vidden af detta sekels vetenskapliga och mekaniska verksamhet, hvad blott Amerika beträffar, egde man att taga detta lands patentbyrå i närmare skärskådande, då man skulle finna, att antalet utfärdade patent på nya uppfinningar är omkring 20,000 om året. Allt detta tillhör ändå endast hvad vi kalla de praktiska vetenskapernas gebit. Men hvilka sköna vyer har icke den högre vetenskapen i detta århundrade öppnat för tankens blickar, hvilka mäktiga vingar, så att säga, har den icke förlänat den på flygt i andra rymder begifna fantasien! Stjernkunskapen till exempel, hur har icke den vidgat vår verklsåskådning, och kemien, som dock är en af de mest praktiska af alla vetenskaper, hur liar icke den på samma gång med sina upptäckter under mikroskopet eröfrat hela verldar, för menniskan lika vigtiga och äfven lika intressanta som dem, astronomiens fjerrglas uppenbarar i oändlighetens blå!

Mikroskopet skulle kunna kallas för en spanande polis. Det upptäcker allt. Ingenting undgår detsamma. I fläsket kommer det trikinen på spåret, ■ och i vattendroppen finner det ända till 300,000 lefvande varelser, som äro dolda för den obeväpnade blicken. Hvad är materien, stoftet, som vi trampa på? Kemien svarar: Ett stort evigt bataljfält för en mängd osynliga, allting danande eller omdanande krafter eller principer. Daggperlan, som håller den späda blomknoppen vid lif och som sjelf försvinner för en solstråle, sluter förmedlande i sitt sköte en massa sådana krafter, starka nog att, i fritt tillstånd, skaka de största hus på sina grundvalar.