Sida 484
3. I det storas verld
484 ETT HUNDRA ÅR.
Att Svedenborg hade beräknat planeten Uranii ankomst långt förrän Herschel förkunnade den, är allmänt bekant.
Vi liafva här kortfattadt vitkastat några vinkar om hvad denne svensk såsom vetenskapligt snille var, i ändamål att visa, hur redan i det adertonde århundradet en stor andes siareblick hade anticiperat det nittonde seklets upptäckter. Svedenborg såg både Gud och menniskan i hela naturen. Enligt hans lära är menniskan en miniatyrbild af skapelsen, både i andligt och fysiskt hänseende. Hon är medborgare i två verldar. Bakom, under, eller öfver materien står andeverlden, som är orsakernas verld, idéernas, principernas, hvarför också h varje naturföremål utgör sinnebilden af en sådan, inom det inres sfer lef vande tanke eller känsla. Könsprincipen genomgår allt i lifvet och naturen.
"Hur varmt han hela verlden genomletat! Han spanat örnens flygt i skyar höga, han myrans vägar i det tysta vetat, och blommans stilla groning såg hans öga.
Mest dock han sökt sig ejelf i verlden vida, i allt han sökt sin egen andes gåta, han hört sin egen röst i stormen qvida, och sett sin bild i källans böljor gråta."
En berömd tysk lärd (Görres) har gifvit honom ärenamnet "den nyare naturfilosofiens fader." Samme man ställer Svedenborgs stora verk Principia rerum nuturalium vid sidan af Newtons naturfilosofiska principer och tillägger, att den svenske siarens system skulle, under en skicklig analytikers hand, blifvit lika fruktbart för fysiken, som den store engelsmannens gravitationslära blef för astronomien?
En annan låter förstå att Buffon, Lavoisier och andra berömda naturforskare begagnat S vedenborgs upptäckter, utan källans namngifvande, och att, såsom en fransysk vetenskapsman yttrat, vissa lärde afrådt från läsningen af Svedenborgs verk, på det allmänheten ej måtte skönja, i huru stor skuld de stodo till honom, och att de frukta anblicken af denna vetenskapens polstjerna, som skulle fördunkla dem alla.
Källa: Internet Archive ·