Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

558 ETT HUNDRA ÄR.

gående afiPären i Paris hade denna stad utställt sig sjelf såsom det förnämsta föremålet. I Wien åter fingo alla nationer täfia bäst de 'förmådde om rummet och högsta priset.

Industripalatset i Wien var, säga sakkännare, ett af de mest storartade byggnadsverk, som någonsin blifvit utförda. Rotundans diameter utgjorde 364, höjden 283 fot, och den af henne upptagna golfytan 103,500 qvadratfot. Taket uppbars af 32 pelare, som i sin tur hvilade på fundament af beton. Hvar och en af dessa pelare bestod af fyra lika långa stycken af 235 centners (ett centner 100 skålpund) vigt. På dessa pelare låg den yttre stora takringen, som vägde ej mindre än 41,000 centner och upplyftes på sin plats af domkrafter. Från denna ring höjde sig det uppåt afsmalnande, trattformiga taket, af half tum tjock jernplåt. Kägeltaket fortsattes ända till den stora lanterninen, som var anbragt på den andra eller inre takringen och befann sig på en höjd af 158 fot öf ver marken. Den hade en diameter af 109 fot och fönster af 34 fots höjd. Ofvanför denna befann sig en annan, mindre lanternin, som endast höll sju fot i diameter och var täckt med en förgyld och med stora glas juveler smyckad jernkrona. Endast den vid denna del af byggnaden använda jernmassan vägde ej mindre än 94,000 centner. I det inre af rotundan befann sig på en höjd af 78 fot ett rundt omkring henne gående galleri, dit uppstigandet skedde medels såväl trappa som hydraulisk hiss.

Denna österrikiska utställning var bland de nämda kanske en af de mest besökta, emedan alla länder i verlden voro här representerade af något utställningsföremål. Nordamerika hade ditsändt musikinstrument och — svinslagterier! Brasilien var der med ett mångskiftande lager af metaller, hvaribland palladi ammetallen. England lyste förnämligast med sina indiska skatter. Såsom en lef vande " representant för det Indien, som försvinner, satt der indierfursten, Rajan, lugn som en filosof och iklädd en rik glänsande drägt, hållande i handen en pipa, hvars hela skaft gnistrade af idel dyrbara ädelstenar. Omkring honom sågos hans hemlands förnämsta alster, från den enkla sak, som den fattige parian begagnar, till konstskatten, hviljken endast naboben har råd att bestå sig.