Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

570 ETT HUNDRA AR,

om året. I dag är hela den talrika stammen kristen och civiliserad.

Indien torde vara den kristna missionsverksamhetens svåraste fält, emedan dess invånare envist fasthålla vid sina urreligioner. Men den engelska civilisation, som der inträngt, motväger i betydlig mån braminernas fördomar, ty då missionären icke förmår att med bibeln bryta väg för nya idéer, gör engelskan det, hvilket språk hinduerna allt mer och mer upptaga. De föras sålunda i närmare beröring med odlingen i alla dess former och varda tillgängligare för de kristna folkens både dygder och laster. Får England allt framgent ega oqvald besittning af Indien, så måste den tid förr eller senare komma, då hela detta land varder engelskt-talande och — hvem vet — äfven engelskt-tänkande, en möjlighet, med hvilken vi lättare kunna försona oss, om vi förutsätta en annan möjlighet, eller den, att nya verldsförhållanden dessförinnan skola fostra nya tänkesätt litet hvarstädes och äfven i England.

Det direkta och synliga resultatet af missionsarbetet ibland hinduerna är icke så oansenligt, som man skulle kunna tro, med anledning af de djupa rötter de äldre religionerna slagit hos detta i många hänseenden märkvärdiga folk. År 1852 var antalet hinduer, som bekände kristendomen, 128,000; tio år senare hade det stigit till 218,000, och trettio år senare till omkring 450,000.