Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

620 ETT HUNDRA AR.

civiliserade länder, är ingen hemlighet. Låt oss emellertid framdraga några nya exempel på det allmänna och ytterliga elände, som rådde öfver allt här i verlden för endast sjuttiofem år sedan.

För sjuttiofem år sedan (och mycket senare än så) existerade ännu slafveriet, ej blott i Amerika, utan ock i Ryssland, Ungern, Preussen och Österrike, der jordbrukare och fattigt folk i allmänhet voro lifegna, dömda att träla för intet åt en liten öfverklass, som bara frossade. Flera år efter den dag, då vi började skrifva 1800, voro engelska fartyg ständigt sysselsatta med att från Afrika till Amerika öfverföra med våld tagna menniskor, de der såldes i sydstaterna såsom vi i dag sälja från Kansas' och Colorados stora gräsmarker österut fraktade boskapshjordar. Skilnaden i de båda affärerna är annars den, att då vi i dag, dels af ekonomiska och dels af humanistiska skäl, draga försorg om, att djuren icke fara allt för illa på den långa transporten å jernväg, brydde man sig då icke det ringaste om, huru man behandlade de stulna menniskorna. De stufvades in som annat fraktgods på fartygen och underkastades der ett så obeskrifligt elände, att af de 40,000, som årligen togos ombord vid de afrikanska stränderna, hade hälften omkommit innan skeppen uppnådde de amerikanska destinationsorterna.

Men, torde någon tänka, "detta var ett mörkt undantag, något, som civilisationen fördömde, ehuru den icke kunde förhindra smuggleriet." Men det var icke något smuggleri — det var en öppen, känd och tillåten affär. England, under hvars flagga skandalen försiggick, hade i ej mindre än tjugusex parlamentsakter skänkt sitt bifall åt denna slafhandel, och det var icke förrän efter tjugu års väldig agitation, som detta land inskred och undertryckte det stora brottet. Och hvad hade man annat att förvänta af England, under hvars flagga man ännu 1822 såg qvinnor på det mest barbariska sätt hudflängas?

Hur skulle för resten Brittanien kunnat ega något menskligt hjerta för invånarne i Afrikas negersamhällen eller Vestindiens slafkolonier, då det icke hade det för sitt eget folk på skottsk och engelsk jord? Skottlands kolgrufvearbetare