Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

FÖRR OCH NU. 625

Camelford sjelf föll dödligt sårad af den andres vapen. Också en "gudsdom", men en rättvis sådan! Emellertid inskred krigsdepartementet på så sätt, att det utfärdade en sorts rundskrifvelse, som förklarade, att det vore fullkomligt förenligt med en gentlemans heder och värdighet, att som upprättelse för kränkt ära mottaga ursäkt och förklaring. Ja, så stor var enfalden den tiden, att man icke sjelf kunde inse en så enkel sak, utan måste vänta till dess att någon auktoritet påpekade densamma.

Vår nyare tid är både förståndigare och mildare. Den förlöjligar duellanten och föraktar honom såsom dumdristig, i stället för att betrakta honom såsom mannamodig. Fördragsamheten har kommit med förståndet. Ett par personer kunna nu hysa diametralt motsatta meningar och ändå umgås förtroligt. Barmhertighetskänslan, som vi kunna betrakta som den enkla rättvisans förelöpare, har uträttat ett stort verk i vår tid. Den har omdanat fångvården och strafflagen, i det den ställt dem i större samklang med humanitetens fordringar. För ett- hundra år sedan betraktades och behandlades en förbrytare som en, hvilken hade förverkat all rätt till medlidande. Men i dag börjar samhället fatta, att det sjelft såsom ett helt är moraliskt ansvarigt för det onda, som händer och sker, samt att brottslingen derför visserligen bör straffas, ehuru dock icke på något annat sätt, än som kan leda till hans förbättrande. Milda stiftelser af olika slag hafva grundlagts af ömhjertade och frikostiga menniskor. De motsvara på långt när icke den verkliga nöden, men göra ofantligt mycket godt och vittna om en ädel och öm anda, som med tiden skall omdana samhället genom att i högsta möjliga grad förebygga allt det onda, som den nu till en ringa grad söker lindra. Vi hafva välgörande inrättningar för medel- och orkeslösa män och qvinnor. Föräldralösa barn intagas i andra institutioner och skänkas vård och uppfostran tills de kunna taga vara på sig sjelf va. Fria skolor upprättas för fattiga barn och fria nattherbergen för hem- och brödlösa. Anstalter för fallna qvinnor och åt dryckenskap hemfallna män finnas i alla större städer. Fattiga qvinnor, som förvänta att blifva mödrar, få hem och skydd i särskilda institut o. s. v. Ett