Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

640 ETT HUNDRA ÅR.

"läger" och "afdelningar" m. m., hvarom man läser i arbetsrörelsens annaler nu för tiden, äro visserligen olika de gamla brödraskapen i mångt och mycket, hvilket eger sin grund och orsak i de olika förhållandena inom samhället, men den underliggande idéen är dock en och densamma i båda fallen, nämligen idéen att häfda och försvara arbetets och arbetarens naturliga rätt gentemot penning- eller egendomsmaktens särskilda, i godtycket grundade, så kallade rätt.

Den mest i ögonen fallande skillnaden emellan nu och då, emellan det tionde seklets gilleväsen och vår tids arbetarerörelse, inskränker sig till ungefär den, som förefinnes emellan den tidens civilisation och vår. Om Europas och Amerikas arbetareskaror kämpa med så mycken större kraft och talang och ådagalägga så mycken större oförskräckthet än medeltidens gillesmedlemmar gjorde, så bevisar detta blott, att hela slägtet stigit i allmän odling precis i samma mån, och att arbetets sak nu år så mycket starkare, som verlden är visare.

Allting går upp och ned på lifvets stig. Ingenting utvecklas i en för menniskosinnet skönjbar oaf bruten följd. Den andliga odlingen (och arbetsproblemet äi en stor faktor deri) har sin vinter och sommar, tider, då allting ligger helt eller delvis i dvala, och tider, då allt växer och blomstrar. Denna genom århundradena sig sträckande arbetsreform, hvarom vi tala, har ej alltid fått glädja sig åt ständig framgång; den har ibland stått stilla, dock ej för att aftyna, utan fasthellre för att hemta kraft till nya ansträngningar. Ett sådant lägervallstillstånd var kanhända det adertonde seklet, hvarunder arbetets sak fruktlöst vädjade till det allmänna samvetet för sin rätt. Det svarta slafveriet formligen florerade under de mest upplysta nationers hägn, och såsom ett motstycke till denna förbannelse för de arma svarte, som föllo i den hvite tyrannens händer, såg man de fattige hvite nedtryckta till den möjligast lägsta sociala nivå.

Detta såg ut som ett hjelplöst nederlag för den ädla saken, men torde i det sken, som senare händelser kastat öfver fö] hållandena, kunna tolkas som en seger, emedan elän« det gick så djupt, att det väckte de likgiltigaste till besin-