Sida 61
1. De Napoleonska krigen
FÖRSTA KAPITLET.
Napoleon s härkomst. — Hans första bragd. — Hans framgång i striden med Sardinien och Österrike. — Påfveu mötes och besegras. — Italiens småriken sammanslås till ett republikanskt förbund. — Det egyptiska fälttåget. — Orientaliska planer. — Kommer hem och blir förste konsul. — Han trotsar hela Europa. — Konsuln omgifver sig med mouarkisk glans. — Hans omsorg om sitt folks väl. — Krigen fortsättas, segrar vinnas och den franska äran stiger. — Konsuln blir kejsare. — Kejsarmötet i Niemen. — Det ryska fälttåget. — Fångenskapen på Elba, — Slutet på St. Helena.
Efter det inhemska skräckväldet kom Napoleon såsom en annan Nemesis.
Han var, som man vet, korsikanare. Hans lilla i Medelliafvet belägna hemö hade en gång varit fri- och sjelfständig. Men de freds- och frihetsälskande öborna lemnades icke i ro af Frankrike, som slutligen med vapenmakt underlade sig Korsika och införlifvade ön med sig sjelft.
Napoleon Bonaparte, som var son till en fattig korsikansk advokat, var då (1769) endast ett litet barn. Vid elfva års ålder ingick han i en militärskola. Några år senare, då den stora revolutionen utbröt, återfanns han helt naturligt på folkets sida. Sin första stora seger vann han vid belägringen af Toulon, der han lade sitt glänsande militära snille tydligt i dagen. Kort derefter ui^pdrogs åt honom af konventet (folkförsamlingen) att undertrycka ett hos nationalgardet utbrutet uppror, hvilket han gjorde med lysande framgång. Nu låg vägen öppen och klar för honom till ryktets tempel. Han ställdes i spetsen för en armé, hvars ujjpgift var att tillbakaslå och tillintetgöra den sardiniska och österrikiska styrka, som hade börjat trakassera Frankrike. På kortare tid än två år hade han i aderton raskt på hvarandra följande bataljer
61
Källa: Internet Archive ·