Sida 64
1. De Napoleonska krigen
64 ETT HUNDRA AR.
som tillintetgjorde företaget och tviingo honom att återvända från de sönderskjutna vallarne. Han återvände då till Frankrike, dit han lyckligt anlände den tjuguandra Augusti, 1799.
Under hans frånvaro på det egyptiska härnadståget hade det gått illa för den unga republiken. Italien hade slitit sig löst ur dess tag, dess härar hade slagits litet hvarstädes. Kyssland, Österrike och England hade förbundit sig att göra slut på den franska friheten och återställa "monarkisk ordning." Stora härar stodo väntande på order att infalla, medan rojalisterna inom landet redan hade börjat resa sig. De styrande, under hvilkas ledning dessa olyckor hade inträffat, betroddes ej längre. En annan måste intaga deras ställe, och hvem, om icke Italiens och Egyptens besegrare? Napoleon var mannen. Hans soldater bortdrefvo nationalförsamlingens medlemmar och införde honom, som under titel förste konsul nu erhöll en makt, den han snart sjelf gjorde så despotisk som trots någon Frankrike tillförne hade underkastats. Och på detta sätt vardt Korsika hämnadt på ett lika besynnerligt som oförmodadt sätt.
Napoleons första handling var att inleda fredsunderhandlingar med England, som icke ville lyssna dertill, utan föredrog att fortsätta som det hade börjat. Frankrike hade, sade man, en gång förklarat sig emot alla monarkiska makter, och dess seger innebure ingenting mindre än öfverändakastandet af all samhällsordning samt upphäfvandet af all personlig frihet. På blott ett vilkor kunde fred slutas: Frankrike måste öfvergifva de grundsatser, hvarpå republiken hade upprättats, samt till makt och myndighet återuiDpsätta de fördrifna bourbonerna.
Kanske ingenting var Napoleon kärare än just ett sådant afslag, emedan han dermed fick händerna, fullkomligt fria. Till att börja med öfvertalade han den ryska czaren (Paul) att utgå ur den fientliga alliansen. Österrike och England återstodo. Men den senare makten höll sig ännu på ett vederbörligt afstånd, så att Österrike vardt i början ensamt. Den fjortonde Juni år 1800 möttes österrikarne af fransmännen under Napoleons befäl vid Marengo i Lombardiet. Klockan fyra på eftermiddagen var dagen vunnen — för österrikar-
Källa: Internet Archive ·