Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt

medlemmar uttaxerades efter skattören 427,000 kr. Kostnaderna för den ryska militära inqvarteringen utgjorde före 1881 en af budgetens drygaste poster. -- I kyrkligt afseende bildar största delen af stadens lutherska befolkning en enda svensk-finsk församling, som utgör ett imperielt pastorat af 1:sta kl, hörande till H. prosteri och Borgå stift. Frågan om en tudelning efter språkförhållandena af denna ofantliga församling -- 37,721 pers. (1880) -- står sedan länge på dagordningen. Församlingen har 2 kyrkor, och en tredje är afsedd att snart uppföras. Smärre lutherska församlingar äro den tyska församlingen, med egen kyrka (496 pers.), gardesbataljonens (1,383 pers.) och Nylands bataljons församlingar samt estnisk-lettiska församlingen, hvilken sistnämndas medlemmar tillhöra den ryska garnisonen. Till H. pastorat hänföres ock den lilla lutherska församlingen på Sveaborg (432 pers). Den grekisk-ryska församlingen (1,131 pers.) disponerar två kyrkor, och på Sveaborg finnes jämväl en grekisk kyrka för fästningsgarnisonen. Romersk-katolska bekännare, nästan uteslutande tillhörande garnisonen (2,171 pers.), begagna den vid Brunnsparken belägna katolska kyrkan. Mosaiske trosbekännare och muhammedaner (militär) hafva ock sina särskilda andaktsrum. -- H. är säte för Finlands senat, dess centrala ämbetsverk och landtdag samt för Nylands länsstyrelse.

Bland H:s vackra omgifningar nämnas här, ehuru rätteligen ännu hörande till sjelfva staden, Kaisaniemi park, i n. v. kanten af staden, vid Tölöviken, och Brunnsparken, i s. ö., vid öppna hafvet, hvardera försedda med restaurationer. Den förra, anlagd af staden på 1830-talet, innesluter jämväl universitetets botaniska trädgård med dess växthus och bostad för professorn i botanik. Brunnsparken är med stora kostnader samtidigt anlagd af ett aktiebolag, som fortfarande besitter området, hvaraf en betydlig del är arrenderad till platser för en mängd villor. Parken hyser en badoch brunnsinrättning, som eges af bolaget. -- I n. v. om staden, utanför tullarna, ligger, äfvenledes sträckande sig till Tölöviken, den vackra och vidsträckta Tölö park (Djurgården), som för sin uppkomst och sitt förskönande har, liksom Brunnsparken och andra vackra anläggningar i stadens närhet, att tacka en enskild persons (kommerserådet H. Borgström) stora intresse och betydliga penningeuppoffringar. I parken finnes en trädgårdsskola, och på ett högt berg är reservoaren för stadens vattenledning uppmurad. Från samma berg har man den präktigaste utsigt öfver hela den nedanför liggande hafomflutna staden. -- Bland de vackra holmarna och öarna i stadens närhet förtjena särskildt att nämnas Degerö och Turholm, der natur och konst i förening skapat de mest tilltalande taflor. För öfrigt finnas på en sträcka af flere mil längs de vackra inre farlederna både åt öster och vester uppförda sommarbostäder.

Konung Gustaf I:s älsklingsplan att anlägga en stad på Sandhamn, en ö 7 krn. utanför det n. v. H., vardt i utförandet sålunda modifierad, att en stad år 1550 i sjelfva verket

begynte grundas på fasta landet invid Vanda ås utlopp i Södernäsviken, på Helsingefors kungsgårds mark, af borgare från 4 af landets 8 städer, de der dels genom öfvertalningar, dels genom öppet våld förmåddes att i massa hit öfverflytta. Den nya staden, som var afsedd att draga till sig den "profiteliga" rysk-holländska handeln samt utestänga denna från Reval, och hvilken i sådant afseende erhöll stapelrätt och en hop andra förmåner, förkofrades väl i någon mån genom dessa åtgärder, men syntes dock icke lofva att motsvara de vidtgående förhoppningarna. Läget var i många hänseenden ogynsamt; och då detsamma icke häller tillät det önskade befästandet af staden, uppstod redan efter några år fråga om dennas förflyttande till lämpligare plats. Denna fråga erhöll, genom generalguvernören P. Brahes medverkan, sin lösning 1639, då påbud utgick om stadens flyttning till dess nuvarande plats, hvilken flyttning försiggick under 1640-talet. Nya privilegier tillades staden af förmyndareregeringen och bekräftades af drottning Kristina (uti br. af d. 17 Jan. 1651). Likaså fick staden nytt vapen: en båt, stående i en fors, der ofvanpå en förgylld krona i blått fält. -- Bland historiska minnen, förbundna med det gamla H., är att anteckna den landtdag, som af Gustaf II Adolf derstädes hölls 1616, och hvarvid finska ständerna beviljade en gärd till afslutandet af då pågående ryska krig. -- Gammelstaden är fortfarande det gemensamma namnet på en planlös komplex af byggnader från nyare tid, som befinna sig på den förra stadens plats, omkr. 5 km. utom H:s norra tull, hvarest emellertid ringa spår antyda den forna tillvaron af en stad. Det är för öfrigt derifrån våra dagars H. tager vattnet till sin nya vattenledning. Genom flyttningen hade väl staden vunnit ett af de fördelaktigaste lägen med två rymliga och förträffliga, af naturen sjelf skyddade, hamnar, men vidriga yttre förhållanden -- upprepade vådeldar, hungersår, pest och krigsfaror -- afbröto ständigt utvecklingen och hindrade, i förening med andra icke oväsentliga omständigheter, hvarje kraftigare uppblomstring. Två gånger intogs och hölls H. ockuperadt af ryssarna, första gången 1713--21, då det öfvergafs af hela sin vanliga befolkning, och sedermera 1742--43, sedan hela svensk-finska hären d. 23 Aug. 1742 sträckt vapen vid H. Efter den senare ockupationen påbörjades befästandet af höjderna i stadens utkanter, men detta arbete öfvergafs snart, och i stället begyntes 1749 uppförandet af den väldiga Sveaborgs fästning (se d. o.) och Gustafssvärd (se d. o.) på de holmar, som sluta inloppet till hamnarna. Under och i trots af de vexlande öden, som ofvanför antyddes och som beteckna hela tidsskiftet från flyttningen intill ryska eröfringen 1808, hade H. visserligen lyckats bringa sig upp till en af landets främre städer, men var dock ej af större betydenhet, än att det 1805 på en areal af 40 har hyste en befolkning af endast 4,237 pers., hvilket tal år 1810 befanns nedgånget till 3,534. Först sedan H. genom manifest af d. 27 Mars.