Sida 245
SAMLARIFVERN OCH DET MODERNA KONSTHANDTVERKET.
Al'
OIIS'l'A !• ['RMAR K.
Den, som iiiuicr Jc scnai-e aren liafl anlciining all fVilja med inom konstmarknaden, tiar icke kunnat und^ui all mäii<a den tendens till (iknin^ af priserna, som pa denna marknad gjort och alltj.ämt gör sig gcällande. löiremål, som tor några ar sedan kunde kcipas till ett visst jämhirelsevis lågt pris, helinga nu det dubbla och mangduhhia, och ånnu mera påtaglig blir denna skillnad, om man går något längre tillbaka i titlen : ökningen sedan dess <är tio tjugodubbel. Det ;ir ur denna synpunkt af intresse att studera t. e\. I^ukowskis auktionskataloger eller muséei-nas accessionskataloger, Inilka på hwarje sitla bekräfta mitt påstående.
llvaipå beror då denna ökning? llvaiför stå “gamla saker“ för niirvarande sä läigt i kurs? Icke beror det, som på så många andra mai‘knai.ler, på (åvade produktionskostnader! Antik\’itetsfabrikationen har icke ännu i \'årt land nått några så stf^rartade dimensioner; däremot torde dylika fabrikat utgöra en icke så alldeles obetydande del af \'ar import; säi'skildt inom vissa branscher fporsliner och fajanser hl. a.) äro efterapningar talrikt förekommande.
Okade produktionskostnader .äro sålunda icke orsaken till piisstegiingen, utan i stället den ("ikade efterfrågan. Det har blifvit modernt att skaffa sig “gamla saker", att mtiblera med gamla möibler och att dekorera sina rum med antik\'itetei' af alla slag. Detta mod har \mnnit stor ulbi-edning inom alla föirmögenhetsklassei'. Millionäi'en köiper dyrbara sill\'ei‘saker, rikt inlagda mcibler, praktfulla bronser eller utstikta porslinspjeser, den \älbei'g;ide n()jer sig med enklai-e hiremål af samma art och personer i smärre omständigheter lägga sig till med ett eller annat tennfat, en gammal spegel, en mahognymöbel eller dylikt. Alla miinniskoi- vilja haf\'a “gamla sakei'“, alla sti'äf\a de mer eller mindre medxetet efter epitetet samlare, häiremål af de mest olika slag linna afnämare, blott ».le kunna im‘egisti‘era.s under rubriken “antika" saker. Dett.a gäller icke blott de \ackra sakerna, utan äf\'en de. som blott .äro kullurhistoi'iskl inti'es.santa.
Det är detta mod, som åstadkommit den stora efterfrågan och >.liäf\it priserna pa konstmai'knaden i heijden.
Nu in\’änder någon: men tänk på hur det är utomlands! .Äf\en där betalas stora summor hir gamla saker; icke kunna \;il vi göra oss oberoende af detta! — Pa den och den auktionen i London ellei' Paiäs betalades äo.oitö, 75.000. doo.ooo francs föir en sak. erinrande om någon man sett hiir hemma! Ja. det är nog sannt. att kolossala summor betalas på den kontinentala konstmarknaden, men det är också för saker af en annan kxalité än de, som siiljas i Stockholm. l'?n och annan gång föirekomma ju äfven här verkligt prima saker, om också icke af samma rang som de nyssnämnda i utlandet - - som uppnå stora fcirsiiljningssummor, inen i de flesta fall betalas dessa af internationella konsthandlare, som med säkerhet icke betala mer än h\ad de bestämdt veta sig kunna få, om de fcira föremålen ut p;i kontinenten. De \erkligen fina sakerna gå i allmiinhet icke höigt hos oss; man ser så sällan dylika hiir att man icke är \ an att bediäna dem, icke tilltror sig att ge ett hiigt bud på dem. Nej. h\ad som är dyrt hos oss i denna väg, det är de medelmåttiga sakerna, de saker, af h\älka det linnes hundratal och tusental, sxenska fajanser (äfven trasigal, enkla miniatyrer, groft ciselerade bronsstakar. tenn af alla slag etc., etc. i oändlighet. Detta sammanhänger säkerligen just diirmed att samlar-
Källa: Internet Archive ·
