Svenska slöjdföreningens tidskrift

14

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.

alla de fordringar, som ställas pä den moderna konstslöjden, måste här kunna leda till målet.

Våra hem skola då åter få sin egen tids karakter och icke längre vara de anakronistiska konglomerat af alla gångna stilperioders alster, som de mångenstädes nu äro, ett slags kulturhistoriska museer i smått, befolkade af människor med hypermoderna kläder och d;o idéer. Genom att de gamla sakerna reduceras till sitt rätta värde och icke såsom nu öfverskattas, skola normalare förhållanden inträda på det moderna konsthandtverkets och hemslöjdens områden och våra kulturhistoriska museers arbete i vetenskapens och folkupplysningens tjänst underlättas. — Vördnad för fädernas höga exempel är nog bra, men den får icke dritVas in absurdum, så att den förkväfver och förhindrar den egna karakterens utdaning. — Den själfkritik, som urartar till fullständig själfförnekelse, är lika ödesdiger som den okritiska själfbelåtenheten.

ETT FAJANSMÖNSTER.*

AF

E. G. FOLCKER.

Då våra tvänne gamla svenska porslinsfabriker grundlädes, den vid Rörstrand 1726 och den vid Marieberg 175S, var det icke för att blifva några kostsamma anstalter för tillverkning af den då så utomordentligt högt skattade lyxartikeln “äkta porcellaine", såsom så många af de ungefär samtidiga fabrikerna på kontinenten.

Xdsserligen hade den oförtrutne projektmakaren Ehrenreich i sin ansökan om anläggande af en ny porslinsfabrik förklarat sig kunna och ämna tillverka både “durchsigtig äckta Porcellaine på Meissens och Vincennes sätt och likaledes på Chinesiska sättet“ ; men, då hans fabrik vid Marieberg kom till stånd, blef häraf intet.

Först på 1760-talets slut, under fransmannen Berthevins ledning började Mariebergs porslinstillverkning för att dock redan i början af 1780-talet nedläggas.

H\-ad Rörstrand beträffar, hade nog dess intressenter haft sina planer på att “göra porcellaine", men något resultat hade dessa planer icke ledt till, och, då Marieberg 1782 inköptes af Rörstrands egare, \'ar som sagdt, äfven dess tillverkning nedlagd.

Det var den anspråkslösare fajansen som från början blef föremål för båda fabrikernas tillverkning, och, om också det ekonomiska resultatet af dessa tillverkningar aldrig var rätt tillfredsställande, drefvos de dock i en efter tiden och omständigheterna ganska betydande skala, och pä ett sätt, som både i tekniskt och konstnärligt afseende kunde täfla med de samtida, ansedda fabrikerna på kontinenten, i Rouen, Marseille och annorstädes.

Prydnadskärl såsom vaser, potpourrikrukor, toilettaskar och dylikt utfördes som bekant äfven i fajans, ehuru de på den tiden naturligtvis icke skattades lika högt som liknande föremål i “äkta porslin". Men den tillverkning som man egentligen och i största utsträckning lade an på så väl vid Rörstrand som Marieberg var nyttighetsföremål

’ li;tr unJcrsökl ett lumdratal föremal försedda med det här heskrifna mönstret och befintliga i

följ. samlingar: II. i\l:t Konungens saml., Nationalmuseum, Nordiska museet. Rörstrands museum, Göteborgs museum, Gotlands lörnsal, l•rih. II. Rehbinders saml., f. d. Ghr. Hammers saml.. Nordiska kompaniets konsthandel, l•■ru .\. Mattsons konsthandel, l'■röken St. Svanbergs konsthandel.