Sida 249
SÅMI.ANIFVliNN DHT MdhIiKSA KOSS! IlASDTVIiKKIil .
VA
1830-talet. Den har ^'att i allt ha.stigarc tempo, denna modeväxliriK, snart blir no^ tal.s-r(3<(3<on iiKulern i^cn! 'l ank om vi en vacker dag skulle hinna fatt (i.ss själfva, gilla \år egen titls alstei !
Det linnes dock nagra omraden af ilet moderna konsthandtverket, ;'.om icke äro alldeles förhisedda, utan som t. o. m. nina ett ganska stort intre.s.se. l'rämst står v<äl här te.xlilkdnslen. 'Till en icke ringa del heror ia»g detta pa att här linnes sa litet gammalt att kiipa; tiilens tand har hiir farit hardare fram. .\len genom den uppmuntran, det in-Ire.s.se, .som te.xtilkonslen rönt, har den <;cksä kunnat laija sig till den luiga sUindpunkt, som den nu intar. \'i äga obestiidligen en nuKlern te.xtilkonst, .som hade i afseende pä enklare och dyrbarare arbeten kan tillfred-sställa äfven en höjgt utvecklad smak. .Samma uppmuntran frän den kiipande allm.änhetcns sida röner ingen annan gren af det mf>derna haiullverket. Det intresse dessa grenar kunna par.äkna synes vara mindre i samma män som alstren af gångna tideis veiksamhet inom samma gren vaiit hallbarare, kunnat motstå t(")rintelsen bättre, (llaset har varit en bräcklig vara - den moderna glaskonsten kan gliidja sig åt ett visst intresse. 1’orsliner och fajanser .äro ju också hr.äcklig.a, men förråden af dylika från .äldre lider h.atä .a varit stor.a; och .sä kunna de kättare lagas jämföirelsevis om.ärkligt! J<'ig undrar om oms.ättningen af löirstr.ands moderna konstfajanser och poi-slinei- går i s;imma sk<'il;i som omsiiltningen af fabrikens 1 7()0-tals-till\erkningar? Komma vi till de mei;i hållbara föremålen, met.allföi-emal och möibler, d.a iir intresset för de moderna minimalt i fciihållandc till del, som Ac gamka s.akerna erhålla. 1'di smula uppmuntran, en smula intresse, och äf\ en dess.a konstgrenar skulle skjuta ki.aftig \ ä.xtl
I lui' skola då de nya konslskijdprodukterna vara beskaffade för alt kunna hafva utsikt att segr.a i konkurrensen med de gamla? Ja, för att segra måste man ju \ara b.ältre, staikare i något eller nagra, helst alla afseenden än motståndaren. Det moderna konsthandlveiket måste se till att dess alster (dä erlräffa äldre tiders; det måste sträfva till allt st(')ii‘e fulkindning i både tekniskt och konstnärligt afseende. Och sist men icke minst: dessa alster få icke blifwa föi- dyra. — Om i.let, oaktadt nuvarande luiga antikvitetspriser, är billigare alt köpa en begagnad, cn gammal sak, som till på köpet kanske är mera konstnärligt fulkindad, då hai- det nya ingen utsikt alt konkurrera. Arbetspriserna äro xässerligen nu högt uppdrifna: en tekniskt och konstniiiligt fullgod möbel t. ex. blir icke billig, om den icke kan gliras i parti. Men å andra sidan synas ju de nu\ arande luiga prisen på gamla saker nuijliggiira en konkuri'ens i afseende på priserna; en reduktion är i hvaije fall n()d\ äindig.
Alldeles säi\skildt tyckes hemsHijden här vara ägnad alt hemföra segern. Det ligger ju i hemskijdens natur alt dess alster maste \aia i \isst afseende primitiva; de tilherkas icke af yrkesmiin (i sådant fall är det icke kingre hemslöjd) utan på lediga stunder af människor, som eljest hålla pa med annat. Deras arbeten blifva därigenom i viss mån primiti\ a, men de få i stiillel ett \ässt personligt drag, som kan \ erka tilltalande, drag som oftast saknas hos iin aldrig sä fulkindade maskin- och fabriksarbeten. Hemslöjdsprodukterna synas också, på den grund alt deras framställande icke utgör tilherkarens egentliga yrke, icke behöfxxi beräknas draga så stora framställningskostnader utöfxer det rena material viirdet. De böra därför kunna säljas jämförelsevis billigt, ett conditio sine qua non för deras beriittigande öfxerhufvudtaget och för deras konkurrens- och afsättningsmöjlighet i synnerhet. Ingen kan hafva något nöje af att betala mycket hir en tekniskt och konstnärligt primitiv, låt vara än så “tretlig" hemslöjdsprodukt. om fiirstklassiga fabriksarbeten äro billigare.
Det iir emellertid icke endast hemslöjden och dess uppmuntrare och målsmän, som måste anstränga sig till konkurrens med det gamla; äfven yrkesmännen och fabrikerna måste inrikta sin verksamhet därpå. Den moderna yrkesskickligheten och tekniska fulländningen, ledd af konstniii ligl utbildade personer med smak och förmaga att sammanarbeta
Källa: Internet Archive ·
