Sida 248
12
SVEXSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.
en mahognymöbel det enda möjliga o. s. v. Är man väl nog lycklig att komma öfver sådana gamla möbler, så skickar man dem till renovering, och när de komma hem, så se de också ut “alldeles som nya“; det hvita är nylackeradt, mahognyn är blankpolerad, och klädseln är naturligtvis ny. Alen det är ändå “en gammal sak“ ; det är hufvudsaken. — Alla de rum, flera eller färre, som gifva hemmet dess karakter, dem söker man i öf\'erensstämmelse med nyss omnämnda mod att möblera med gamla saker. Vår egen tid släppes på sin höjd in i sofrummen och barnkammaren; fordran på ändamålsenlighet och moderna anordningar tager där ut sin rätt — liksom i afseende på klädedräkten, där ju en oändlig känslighet är rådande. Gamla kläder har man ännu icke börjat köpa för att använda, men kanske vi en vacker dag få se någon ung gentleman i en dräkt af fasonerad sammet från 170()-talet eller någon ung dam i sidenrobe med pocher!
Det ligger dock något upp- och nedvändt i denna ifver att göra sig själf och sitt hem äldre än det är. Aloderna människor skola bo modernt, unga människor skola skaffa sig möbler och husgeråd af sin egen tids tillverkning. Först då kan det bli någon karakter på deras hem. Det är i de nya hemmen, hos de moderna människorna, som vår tid skall få ett uttryck i möblemang och anordningar, på samma sätt som barockens pompösa eller rokokons sirligt svängda möbler och mobilier voro ett uttryck för sin tid. Icke skola vi väl alldeles kasta yxan i sjön och säga oss och våra efterkommande att det just var bristen på egen karakter, som var det utmärkande för vår tid.
Så är icke förhållandet. Både inom konsten (arkitekturen, skulpturen och målarkonsten) och inom konsthandtverket har vår tid funnit uttryck för sin egenart. Det ingår icke här i min uppgift att söka karakterisera denna den moderna tidens karakter eller de uttryck den tagit sig, med andra ord den moderna stilen. Jag nöjer mig med att konstatera, att den linnes till. Hvad vår svenska konst beträffar, så hafva vi väl nu, sedan utlandet gång på gång gifvit den så ampla loford, fått ögonen upp för den och bekvämat oss till att lära känna och värdera den.
Betydligt svårare tyckes det vara för vårt konsthandtverk, vår möbelkonst, vår småkonst i allmänhet att göra sig gällande, för så vidt den vill gå på nya vägar. — Den epigonkonst, som nöjer sig med att göra nytt i gammal stil, den har nog sin gifna marknad, vare sig den uppträder med sann eller falsk ursprungsbeteckning. Antikvitetsvurmen gör sig äfven här gällande: om en nygjord sak blott är i gammal stil, då kan man våga sig på att köpa den. Den gamla stilen är erkänd som vacker och mönstergill; mankan icke blifva besk3Jld för dålig smak, om man skaffar sig en dylik sak, om man också icke skördar berömmelse för någon utpräglad originalitet.
Men det verkligen nya, det vågar man sig icke på; och detta gäller icke blott det allra mest framskridna, utan äfven det nya, som än aldrig så försiktigt vågar sig utom de gamla, erkända stilarternas råmärken. Och dock finnes det, det, vågar jag påstå, så mycket vackert n^fit och modernt att köpa; och finnes det icke för hvars och ens smak, .så måste det kunna åstadkommas. De, som nitälska för denna sida af vårt moderna lif, få icke låta sig afskräckas. Det moderna lifvet är oändligt mera sammansatt och mångskiftande än gångna tiders, och dess alster inom olika områden måste också blifva många och sinsemellan olika. Att de dock sammanhållas af vissa gemensamma drag, äro vuxna från samma rot, det skall kanske vara \'åra efterkommande förunnadt att konstatera. Framtidens museifolk eller samlare skola nog med lika stor säkerhet afgöra, om ett fijremål tillkommit på 1890- eller 1000-talet som vi skilja på 1770- och 1780-talets produkter.
Att affärda hela det moderna konsthandt\'erkets alster med att de icke äro vackra nog, det är de obotlärdigas förhinder, ett bevis på börjande senilitet och osäkerhet i omdfimet. Det iir för öfrigt ganska intressant att iakttaga, hur den ena gamla stilarten blifvit modern eflei' den andra: fiöi-.st rokokon, sedan den gustavianska stilen, så empiren och
Källa: Internet Archive ·
