Sida 303
vAa’ URIST r.\ <)l<I(lISALITIil .
19
an efter vatten beror därpa, att denna var villr/idi^a uniier\ isning utan historiskt sammanfiang ocli utan afgjortl originalitet är allt för ytlig för att kunna bearbeta ett eget material.
Som ett slaerule exempel lietrakta våra Skaneväfnader, de äldre och ile nyare, hur skickligt de äldres valörer äro anbrakta, deras ornamentik mönstergill och deras färg enkel och djup, de nyares manga mellantoner och alla små skiftningar däremot kraftlö.st som f.ärg till en mot detta stelt verkande ornamentik. Och hvarför har detta brustit söriiier om ej till följtl af att man icke hade klart för sig, hvarifran man skulle utgå vid återupptagandet af denna en gang harmoniska väfnadskonst.
Man nöjde sig då med att v.ända ater till den närmast liggande tiden. Men dessa väfvars liistoria gå långt tillbaka, 'lekniken är af mycket gammal datum. Redan vikingarne kände llossan. Den föi-ekommer i koptiska graffynden tillika med opphemtan och dukagången. Och i-ikilakanet linnes hos indianernerna och söderhafs^tarnes befolkning och hör ti-oligen till v.äfnadskonstens .äldsta perioder, innan man .ännu funnit upp att skyttla tråden. Oi-namentiken är dels (isterländsk, dels medeltida, i färgerna medeltid.'!.
\’i haile i all s\'nnerhet medeltidens m.äktiga och stämningsfulla f.ärgprakt .att r.äkna med och att de måste åteiä.aga sin utveckling i riktning af färgens ursprungliga friskhet.
I stiillet ncdlades ansträngningarne på att efterlikna ett förbleknadt stoff. r)ch allt blef grått och f.ärgitist i (ifverensstämmelse nKijIigen med fransk tratition från 17ti0- talet, dit dessa medeltida nKinstei' icke hiirde, men snarare med den franska gråa färgton, som vai' rådande vid tiden för dessa nyare v.äfnaders tillverkning.
Senare kom genom ett nytt samtida inflytande från \\’. Mf»rris ett engelsktorientaliskt skimmer d.ärrifvei'. Men ingendera är vårt.
Ilvad vår fäi'g är och hv.'id en originell hirmaga linner ur sitt hembygdsstfäT, visar oss Zorns konst. l'(")i' långa tider har han gifvit dalalösen. < )ch trots sina manga år i håigland, Spanien och Frankrike skall ingen kunna neka, att icke denna kisen utgått från ett verkligt dalasinne.
Af allt hos oss söker utlandet intet mer begärligt än hans, därför alt det ar originellt.
Skåne väntar ännu denna färgfrossare, som skall bringa dess väfverskors arbete till mogen konst.
Skall konstnärslaget frambringa den?
Skall ()fvei- hufvud konstniirslaget uppfatta sitt kall som bildningsspridare öfver provinsialkonstkarakteren i folkets arbete?
Själft går det ej i land d.ärmed.
Under tider f()lja vi stundens vindkast, följa stiäimmen och spolas undan.
\’äg brväer endast den originelle.
Källa: Internet Archive ·
