Sida 24
NOTES D’UN CURIEUX.
1 författarens barndomshem fanns något, som kallades lappkorgen, och i hvilken husets härskarinna förvarade rester af tyg till sina egna eller barnens kläder, bitar af niöbelöf ver drag, bandstumpar o. d. ''Det kunde alltid vara bra att ha".
När lappkorgens innehåll någon gång tömdes iit, och under sökandet efter en viss tygbit kommenterades, lämnade det ett ofta ganska afsevärdt stoff till krönikan om familjens kläder och bohag i nyare och äldre tid, ett stoff , som till och med kunde intressera någon händelsevis närvarande främmande tante eller farbror. Och lappkorgen betraktades därför af oss barn icke utan en viss vördnad.
När den, som skrifver dessa rader, "blef stor" och fick en egen verksamhet, kom bland mycket annat från barnaåren också det gamla lappkor gsminnet fram. Det fick nu form af en prydlig låda, som någon obekant 1600-tals-snickare försedt med sirligt utförda hopplister och en samtida smed med vackert och hederligt utfördt smide, och i lådan nedlades snart den ena lappen efter den andra. Men, som ägarens uppgfft ej var att laga kläder, utan att vårda konstsaker, ersattes tygbitarna af papperslappar med skrifna anteckningar — brokiga och af växlande art som sina förebilder i den gamla lappkorgen — '‘de kunde alltid vara bra att ha".
Då det ju vore möjligt, att äfven min lapplådas innehåll kunde intressera någon främmande, har jag beslutat att låta Slöjdföreningens tidskrift plocka ur densamma — i hopp att någon af de gamla lapparna skall komma till nylta. Men i alla lapplådors natur ligger, att deras innehåll är brokigt. Det sammanhållande är samlarens smak och lådans vägg. Sat sapienti!
I.
OM SJUKA GLAS.
Den noggranna skötsel och vård, som numera kommer konstsaker af alla slag till godo, har uppdagat, att många bland museernas skatter lida af sjukliga förändringar, h vilka ej sällan äro af så farlig art, att föremålens tillvaro genom dem kan anses allvarsamt hotad. Vid flere af utlandets större museer (så exempelvis museerna i Berlin) och här hemma vid Nordiska museet, har man därför inrättat anstalter särskildt afsedda för studier och behandling af museiföremålens sjukdomar. De redan vunna resultaten utgöra en viktig länk i våra dagars museitekniska vetande.
På glasens område har en bland auktoriteterna inom denna gren af konstslöjden, chefen för konstindustrimuseet i Keichenberg, G. Pazaurek, på uppdrag af den internationella museiföreningen anställt undersökningar rörande glassjukdomar och i en uppsats benämd “Kranke Gläser“ redogjort för sina forskningar i detta hänseende.*
Då innehållet af nämda undersökning säkerligen har intresse äfven för denna tidskrifts läsare, har undertecknad velat påpeka några af de viktigaste praktiska resultaten, till hvilka författaren kommit, hänvisande fÖr den vetenskapliga bevisföringen till originaluppsatsen, som är både lärorik och underhållande.
* Uppsatsen tinnes tryckt i Mittheilungen des Nordböhmischen Gewerbemuseums Jahrg: XXI, n:o 3.
Källa: Internet Archive ·
