Sida 336
NÅGRA VÄFNADER FRÅN DEN YNGRE JÄRNÅLDERN I VÅRT LAND.
AF
GUSTAF SELLERGREN.
Linder det att en mångfald vackra och väl bibehållna, textila föremål med en ålder af flere årtusenden påträffats i gamla kulturländer, såsom Egypten, Persien, Ostindien m. fl., hafva i vårt land högst få väfnader från äldre tider bevarats intill våra dagar. De vid undersökningar af forntida svenska grafvar gjorda fynden äro hufvudsakligast af mineraliskt ursprung, föremål af metaller eller stenarter, såsom helt naturligt måste vara förhållandet, då dessa grafvar med allt sitt innehåll varit mer eller mindre direkt utsatta för atmosferiliernas, särskildt fuktighetens förstörande inverkan.
Egyptiska väfnader af ända till 5000 års ålder, väl förvarade i de hermetiskt tillslutna mumiekistorna och i ett land, där sällan eller aldrig nederbörd inträffar, visa oss samma hvithet om också ej styrka hos linnelärftet och samma klara, starka färger hos ylleväfnaderna. som ursprungligen förefunnits. De hos oss i förhistoriska grafvar sparsamt förekommande, textila föremålen utgöra blott fragment, mer eller mindre förmultnade och ytterst sköra. Om någon konservering af desamma kan under sådana förhållanden knappast blifva tal, då de ofta sönderfalla i smulor vid blotta vidrörandet. De små väfnadsrester, som vid de mera försiktiga och vetenskapligt ledda gräfningarna i våra dagar anträffas i gamla grafvar från “forntiden", hvilken ju för vårt land ej sträcker sig så synnerligen långt tillbaka, blifva därför af desto större värde och intresse, då de gifva oss en antydan därom, att man under dessa tider äfven sysslade med annat än tillverkning af svärd och pilspetsar.
Strängt taget måste det förefalla oss underligt, att några föremål alls af vegetabiliskt ursprung kunnat, om också blott delvis, förvaras så lång tid som ända till 1000 år uti dessa ej på något särskildt sätt skyddade grafvar. Föremål af trä förmultna i jorden på betydligt kortare tid, så framt de ej äro särskildt skyddade. Ren cellulosa åter, sådan den förekommer, fri från träsubstans, exempelvis uti väl beredt lin eller hos bomull, är ett synnerligen varaktigt råämne, hvilket bland annat bevisas af det lumppapper, som till våra dagar bibehållits så godt som oskadadt ända från det moderna papperets uppkomst i 7:de seklet e. Kr. Detta papper har dock i allmänhet varit utsatt för endast ljus och
luft, hvaremot väfnaderna i grafvarna förmultnat genom fuktighetens inverkan. De föremål af linne, som nedan beskrifvas, synas hafva varit tämligen väl skyddade, i det att
en bit lärft påträffats inuti en doppsko af brons till ett svärd, och delar af ett linnesnöre,
tillhörande ett par vågskålar, funnits bredvid en med dragsnöre försedd väfnadsrest af ylle, som antagligen utgjort en liten påse, i hvilken nämnda våg jämte en del andra föremål förvarats. För öfrigt vill det nästan synas, som om ylleväfnaderna bättre än linnet trotsat tidens inverkan.
För kort tid sedan företog d:r Knut Kjellmark åtskilliga gräfningar inom Ås’ församling i Jämtland i ändamål att undersöka en del grafhögar, belägna vid stranden af Stonsjön. De talrika, intressanta fynd af vapen m. m., som härvid gjordes och af hvilka flere äro mycket sällsynta och förut föga kända, finnas utförligt beskrifna i tidskriften Ynier, årgång 1905, häft. 4. Af ej mindre intresse äro de rester af väfnader och andra textila föremål, å hvilka prof öfverlämnades till undertecknad för en noggrannare undersökning, hvars resultat nedan anföras.
Källa: Internet Archive ·
