Sida 337
NÅGRA VÅFNADRR FRÅN DEN YNGRE JÄRNÅLDERN I VÅRT LAND.
1'^.
l^^HVa särskilda grafvar undersöktes, alla belägna vid Rösta hy i As socken nordväst om Östersund. I denna trakt finnas ett mycket stort antal kända begrafningsplatser från vikingatiden, enligt tillförlitliga uppgifter uppgående till ett antal af öO från IM af Jämtlands socknar.
Vid bestämning af det senast öppnade graffältets ålder, i hvilket nedan beskrifna väfnader anträffades, har man till ledning haft åtskilliga myntfynd i desamma, nämligen 4 afklippta bitar af silfvermynt, af hvilka det största är svenskt frän fJlof .Skötkonungs (994 — 1022) tid och de .4 öfriga af anglosachsiskt ursprung, präglade under tiden från år 978 till 1035.
De funna resterna af textila föremål anträffades uti tvänne mansgrahar, af hvilka den ena förutom det illa bibehållna skelettet af en mansperson äfven inneslöt rester af ett häst- och ett hundskelett. Vid bäckenets vänstra sida uti den ena graf\ en fann man en liten vågapparat med skålar och balans af brons. .Sådana vågar haf\a r>fta anträffats i gralVar från vikingatiden samt användes att uppväga det i bitar sönderklippta silfver eller guld, som utgjorde betalningsmedel. Fragment af de snören, i hvilka vågskålarna hängde, funnos äfven. De äro sammantvinnade af tvänne parter groft ullgarn, det enkla garnet spunnet med högersnf)dd (medsols, som gången hos visarne på ett urj. .SiKlrets groflek är omkring en millimeter i genomskärning.
I denna graf funnos äfven en del väfnadsrester jämte en bit pälsverk, antagligen tillhörande en liten påse, i hvilken den nämnda vågen förvarats. \'äfnaderna äro tillverkade af ull såväl i varp som inslag. Allt garnet är högerspunnnet, varpen med något starkare snodd än inslaget likasom hos våra dagars \'äfnader, med en skenbar groflek (d. v. s. uppmätt utan sammantryckning af garnet) af 0,3 — 0,5 mm. .Själfva väfnaden, som sålunda är ganska grof, med en skenbar tjocklek af omkring 1 mm., är jämförelsevis tät med 15 trådar på 1 cm:s bredd såväl i varp som i inslag. X^äfnadssättet är h\'ad vi i våra dagar benämna 4-skaftad kypert, en bindningsart, som är mera “avancerad" än den enkla, med endast två skaft framställda lärften och som ej förekommer bland de i äldre egyptiska grafvar anträffade väfnaderna. Utmärkande för dessa tusenåriga väfnaders teknik är vidare att 2 varptrådar alltid följas åt, hvarigenom lika mycket varp och inslag blir synligt å båda sidor (se fig. 12).
Den i väfnaderna ingående ullen företer, sedd under mikroskopet, intet af särskild betydelse. Dess ganska ojämna beskaffenhet med växlande grof\'a fällhår och tina dunhar angifver dess härledning från det \'anliga landfåret utan förädling. Den ofärgade ullen visar en gul eller gulbrun färg, som småningom uppkommit under tidernas lopp, och all yttre struktur hos håret i form af epidermisfjäll har försvunnit. En del hår visar här och där blå fläckar efter färgning.
I en annan mansgraf bredxid den ofvannämnda påträffades äfven åtskilliga bitar af väfnader såväl af lin som ull. De bestodo af en bit linnelärft, liggande inuti en doppsko till ett svärd, några bitar linnelärft i närheten af bäckenet samt ett par bitar af en grof ylleväfnad med fåll och inlagd snodd. Därjämte funnos några bitar af ett linnesnöre, liggande i närheten af ett par vågskålar samt uppenbarligen afsedt för de senares upphängning.
Ett visst intresse knyter sig tillsamman med linnelärfterna, då man ju vet. att linne skall hafva varit ganska sällsynt i Europa ännu i 9:de seklet, och man har antagit, att linplantan ej varit känd i norden förrän i 8:de seklet. Att ett utmärkt lin sedan lång tid tillbaka producerats i vårt land, särskildt i de nordliga landskapen. Hälsingland. Ångermanland och Jämtland, torde alltså med all sannolikhet kunna påstås. Fragmenten af linnelärft visa en jämn och \ acker, 2-skaftad väfnad, om hvars hnlek man kan erhålla ett ungefärligt begrepp genom trådantalet, som uppgår till 12 st. pr centimeter såväl i
2
L ^
rT
S hl
1. ggg
2.1.=
3— g
g 1 Tg
Fig. 12. 4-5kaftad ylleväfnad.
Källa: Internet Archive ·
