Sida 377
TREDJE TYSKA KONSTUTSTÄLLNINGEN / DRESDEN Ui06. ~
frikyrkligt bönhus, alla gestaltade efter sina uppgifter utan användning af traditionella stilar men likväl mera stämningsväckande än de flesta af den moderna gotikens skapelser. I kyrkorna och deras sakristior utställas paramentik och kyrklig guldsmedskonst. Invid detta komplex af gudstjänsthus liggei’ en liten kyrkogartl. Omgärdad af en enkel portik med väggpilastrar och urnenischer och af mcmumentala familjegrafvar ligger en lätt sluttande gräsmatta med en blomstersmyckad kulle och ett vackert snidadt träkorns här och där, allt stillsamt vackert och lefvande personligt, en bjärt nK)tsats till cie vanliga storstadskyrkogårdarne .med deras blandning af tröstlöshet och banalt skryt. Denna utställning pekar på ett riktigt men hittills tämligen obeträdt verksamhetsfält för den tillämpade konsten.
Af offentliga profanhyggnadsinredningar visas mångahanda slag, och det bästa äi' att åtskilliga af dem ej äro några projekt “in hlanco“ utan verkligeji uthirda för att tjäna sitt uppgifna praktiska ändamål. Utom domstf)lssalar och kommunal rum förekommer ett brlHlopsrum for civiläktenskap (för staden Magdehui'g), läsesalar, museirum, \änl.sal ff)r en liten järnvägsstation, moderna lösningar af moderna problem. Hur betydelsefullt maste icke t. ex. den enkla men tilltalande lilla väntsalen verka med sitt kraf på en smula smak och trefnad för dessa i regel så afskräckande lokaler, där man dock ofta kan tvingas att dröja rätt länge utan någon annan sysselsättning för sina sinnen än den de fyra väggarne med sin smutsiga ton och sina vedervärdiga annonsplakat kunna erbjuda. Samma goda sträfvan mot skönhetens demokratisering har gjort sig gällande i den ofvannämda byn med dess folkskola och dess arbetarstugor. Dessa ansluta sig i konstruktion och inredningssätt tiil olika lokala folkliga traditioner. Att den moderna tyska konstslöjden äfven eljest vet att skatta den nationella allmogekulturens stora värde och vikt för handt- \’ei'kets renässans framgår bäst däraf, att denna utställning rymmer en stor och intressant afdelning “volkskunst". Straxt intill denna åskådliggör en \'acker retrospektiv utställning med åtskilliga sällsynta och präktiga föremål de olika konstindustriella teknikernas historia, l^ln god del utrymme har äfven upplåtits åt sådana grupper som ej kunnat inpassas i en inredningsmiljö. Bland de olika tillverkningsbrancherna fäster man sig \id guldsmedskonsten, keramiken och leksakerna. Den moderna leksakstillverkningen i Tyskland är inne på en förträfflig väg: reducering af den ytliga naturalismen, förenkling af form, färg och mekanik, men stegring af det karaktäristiska och det dekorativa genom anlitande af konstnärlig medverkan.
I en lång til af rum uppvisa slutligen de tyska konstindustriskolorna resultaten af sina energiska bemödanden. Här födes tanken på framtiden. Och den som, om än blott flyktigt genomvandrat den tredje tyska konstindustriutställningen gripes i sanning icke af misströstan inför denna. Tvärtom erfar man en stark känsla af ung och glad lifskraft, hurtigt och ihärdigt arbete, som \'erkar smittsamt och förlamar den kritik, h\ ilken äf\en här på många punkter kunde ha ett ord att säga.
Källa: Internet Archive ·
