Sida 42
3ö
SVEN KS A SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.
sig gällande på fastlandet; men i jämförelse härmed är öbornas ännu utan någon större lifskraft.
k^rämst af alla hemslöjdutställningar och troligen en af de främsta, som någonsin funnits i vårt land, var Leksandsutställningen, denna lilla äkta perla af oskattbart skönhetssinne och idoghet, ännu lefvande ibland oss och ledande med sin innebörd från gångna sekler vår sträfvan för den tid, som kommer efter oss och dem vi härigenom kanske skola kunna sammanknyta. Den har så mycket ordats om och äfven recenserats i Svenska Slöjdföreningens meddelanden, att jag därför inskränker mig till endast dess omnämnande och uttalandet af en liflig önskan om dess återupprepande, ej endast inom Dalasocknarna utan inom alla de landamären, som så kunna medryckande ställa fram för våra ögon, hur ända ned i grunden nobelt det stilla tysta hemmets arbete i alla tider varit och skall \ara.
LILLI ZICKERMAN.
BOKANMÄLNINGAR.
BERNHARD (_)LSEN: Die Arheiteii der Hauihnrgischen (xohhcJtmiede Jacoh Alores Vater iiiiil SoJni fär die Däiäschen Köniije Frederik IF und ChrisHan IV.
Den ansedde stiftaren och direktören för Dansk Dolkemuseum i Köpenhamn har i detta vackra arbete nedlagt frukterna af forskningar i ett synnerligen intressant kapitel af guldsmedskonstens historia under 1500- och det tidigare 1600-talet; förhållandet mellan de nordiska länderna — här Danmark — och konstens stora hufvudorter på kontinenten, särskild! Tyskland.
Jacob Mores är ett namn. som i den tyska guldsmedskonstens annaler gifvit genklangända in i våra dagar. Han skulle ha varit Norra Tysklands allra yppersta konstnär i sitt yrke men af hans arbeten kände man ej ett enda, de voro, trodde man, för länge sedan försvunna, nedsmälta i degeln och förvandlade i niyntadt silfver eller uppgångna i andra, senare guldsmeders verk. Tvenne nyligen gjorda, af hvarandra oberoende upptäckter ha åter framdragit den gamle mästaren i ljuset och ha till fullo rättfärdigat det förut endast på tradition stödda rykte, soni han åtnjutit. Den ena var upptäckten af en samling originalhandteckningar till ett flertal af Mores arbeten, funnen år 1890 i Berlins Kunstgewerbemuseums samlingar, och beskrifna af Aug. Winkler i de kungl. preussiska konstsamlingarnas årsbok samma år.
Den andra och ett år tidigare gjorda upptäckten var vår författares, som vid ett besök ;i Fredriksborgs slott på det berömda silfveraltaret i därvarande slottskapell fann ett par stämplar, hvilka tydligt ådagalägga, att dess upphofsman är ingen annan än denne store okände, Jacob i\Iores den äldre från Hamburg.
Det är sålunda Danmark förbehållet att ännu ega i behåll ett arbete af denne märklige konstnär och detta därtill ett af hans mest betydande. Men Bernhard Olsen har icke endast konstaterat detta. Genom jämförande studier af de omtalade handteckningarna i Berlins Kunstgewerbcmuseuin och ett rikt urkundsmaterial i de danska arkiven har han lyckats |)å\isa, att Jakob Mnres, och efter honom hans äfven berömde son med samma namn, varit synnerligen anlitade af de danska konungarna Fredrik II och Kristian IV. Ett flertal af de i Berlinorsamlingen befintliga teckningarna bära påskrifter, sojii antyda, att de utförts för danske konungen, och mot.svai-ande föremål återfinnas flerstädes omnämnda i urkunderna. Så den stora välkomman i form af en elefant, som af Fredrik den andre beställdes för hans brud Sofia af Mecklenl)urg; så ett par ståtliga dryckeskannor, af hvilka särskildt den ena enligt teckning, varit ett \ erkligt praktarbete; så slutligen den kolossala dopfunten med sin ytterst rika flekoration i drifvet och ciseleradt arbete, en pjes som ofta nämnes i såväl skriftliga som tryckta källor långt in på 16()0-talet. Alla dessa dyrbara konstverk äro dock för länge
Källa: Internet Archive ·
