Sida 43
KOKANMALMXC.AR.
sediin för.svuniia, dopfunten omtalas senast Kdid, liviirefter den troligen under Kristian V evif^a pouningoförlägenhoter fick skatta åt förgängelsen.
Några af Mores den yngres arhetcm identifierar författaren såsorn ännu le fintliga, men oj i Danmark utan bland de föremål, som af danska konungar tid eftei- annan skilnkts till Rysslands czaror och som nu förvaras i Moskwas Kreml.
I detta sammanhang lämnas don för oss svenskar särskildt intressanta uppgiften, att äfvoe bland do praktpokaler med floro silfvorkäril. som af \ åra regenter under IbOd-talet sändes till Itysslands härskare, återfinnas arb(;tcn af samme mästare. Klertalet af dessa finnas afbildado i d;r F. R. Martins stora verk “Svenska kungliga gåfvor till ryska ezar<'n“. fSt i» kholm 181)!)).
Hvad slutligen Fredriksborgsaltaret beträffar lämnar ) tlsen en ingående be.ikrifning af detta, åtföljd af en rikedom ypperliga illustrationer och visar naturligen också flet lilla märke I. M. sammanbundna inom en sköld af den tyska formen, hvilket varit rlon första anledningen till hans intressanta och märkliga u{)ptäekt. Med stöd af arkivaliska källor berättar han altarets historia och förklarar det troligt, att det fullbordats af ^onen .Moros. då en annan stämpel, som torde varit dennes, äfven förekommer på detsamma. Rå jiiinfrjrolsens väg finner författaren, att don i obenholts oeli silfver utförda predikstolen i samma slottskapell äfvi-n måste vara Moros verk och drager samma slutsats beträffande ett flertal möbler och andra föremål i samma dyrbara mateiåal. hvilka under Kristian I\':s tid prydde salar och gemak i Fredriksborgs slott men redan tidigt nog var därifrån försvunnet elliT beröf\adt sina dyrbara beslag, monteringar och figurala dekoration.
Bernhard Olsens intressanta monografi är med all sin lärdom och grundlighet en bok. som kan med nöje läsas af hvarjo konstintresserad, odi den framtriider i en typografisk utstyrsel, som är öfvem allt beröm.
Kn enda anmärkning till slut. Frudattaren har tillfälle att under afhandlingens gång komma in på frågan om tolkningen af Fredrik den andres namnchiffer, det sammanbundna F och S. Han har förut icke utan häftighet förfäktat den åsikten, att detta skulle beteckna Frederieus secundus och icke — såsom andra forskare ansett ■ — Rredrik och Sofia (hans
gemåls namn). Ifär har han, utan alla kommentarer, accepterat en heli ny tolkning, fram¬
kastad af d:r ,J. Kruse i hans uppsats om Knutsgillet i Malmö (se Sv. Slöjdföreningens meddelanden 181)7 i) att chiffret skulle beteckna första och sista bokstafven i konungens namn FrederieuS. Detta lösa antagande, som icke har någon som helst hemul för sig. är dock mindre antagligt än något annat.
Tolkningen “ Frederieus secundus“, för hvilken Rernhard Olsen förut kämpat, ligger ju ytterst nära till hands, men äfven Fredrik och Sofia torde väl ha åtskilligt, som talar för sig. Jag vill endast erinra om det såväl under 1 .åtiO-talet som förut och senare så all¬
männa bruket att kungliga äkta folk på detta sätt sammansatte sina initialer, t. ex. Frans ll:s och Maria Stuarts ech det ännu \ anligare Henrik ll:s och Catharinas af Medici.
Med all aktning för den mycket omtalade knifven på Rosenborg, (där jämte namnchiffret finnes årtalet 1.770. då konungen ännu ej var förmäld) torde man dock kunna
våga det påståendet, att de båda bokstäfverna efter giftermålet äfven betecknade och säkerligen för samtiden oftast betecknade både konungens och drottningens namn — äfven historiska bevis härför saknas ju ej. Men alldeles särskilda skäl synes mig förf. ha haft att i detta arbete erkänna denna tolknings berättigande.
De ofvan omtalade Moroska silfverkärlen, den stora välkomman. som utfördes i anledning af konungens bröllop med prinsessan Sofia af ålecklmburg och den kolossala dopfunten. hvari deras barn skulle döpas, buro båda detta namnchiffer, ('ch här om någon-in bör väl läsningen vara Fredrik och Sofia. Samma förhållande synes mig vara m.d Hans Kni('pers präktiga “ Hordshiinmel" i vårt Xationalmuseum. å hvilken jämte namnchiffret de kungliga makarnas båda vapensköldar och vals[>råk utgöra dekorativa hufvudmotiv.
Saken förefaller utan tvifvel den stora allmänheten såsom en obetydlighet, men för forskningen existera inga obetydligheter, och då Hernhard Olsen utan alla kommentarer gifvit stödet af sin auktoritet åt ett ur luften gripet hugskott, har han bidragit att propagera cn oriktighet, som eljes kunnat lämnas åt sitt värde.
i:. (J. F.
' Jämför ].. Looströms: "Konung Fredrik H:s och Danmark tronhimmel i NFationalmuseum". Sven>k . Slöjdföreningens Meddelanden ISSö.
Källa: Internet Archive ·
