Sida 45
.S’.\/.i h’R!i MRDDULÄXDnS.
/flesta. !'Ji jämförelse dem. emellan utfaller ovilkorlij^en till förmän för j:{rannlan(lets märke. Redan proportionerna — ett vanlijjt frimerses, fast atskillif^t större — äro mera tacksamma för en verkningsfull dekorativ anordning, och om ocksä denna icke är af allra första rang, .sä har den en bestämd dekorativ och tilltalande verkan. De tvä julrosstänglarna, uppstigande från den danska vapenskölden, utbreda sina blommor och blad på ett vackert och osökt sätt kring den krönta ovalen med den gamla drottningens välkända porträtt; friserna med ordet JUI.F, N och 1004 ofvan och nedtill afsluta kompositionen, och förklara tillräckligt märkets bestämmelse. Den blekgridelina färgen kunde måhända ersatts af någon annan, men torde ha valts för att yttermera skilja märket från vanliga postmärken. Det enda verkliga felet hos det vackra märket är, att drottningens porträtt utförts i vanlig aiitotypi direkt efter fotografi, hvilket något stör det helas dekorativa hållning.
Huru försvarar nu vårt svenska märke sin plats bredvid detta? I3et vanliga tjänstmärkets långsträckta form har synbarligen erbjudit svårigheter för kompositionen, hvilka artisten icke haft tid att fullt tillfredsställande lösa. Den länga inskriften förtäljer pä ett allt för omständligt sätt märkets bestämmelse, och bandets festonartade anordning är tydligen enbart gjord för att lämna rum ät det ömsinta fruntimret med det lilla barnet. Detta i sig själft vackra och lämpliga Caritas-motiv kunde ha fått en mera dekorativ, stiliserad tolkning, men särskildt frågar man sig ovilkorligen, hvad hon har att göra bland alla dessa lummiga äppelgrenar. Färgen, liksom det danska i violett ton, torde som sagdt vara betingad af praktiska skäl. k)et är att hoppas, att, då nästa jul påkallar den allmänna offervilligheten för det behjärtansvärda ändamålet, tid och tilfällc måtte ha funnits att åt den vackra tanken .gifva en icke blott tilltalande utan estetiskt mönstergill form.
F~r.
TRÄINLÄGGNINOAR I RELIEF.
Om trä sammanpressas till en liten vohun, har det benägenhet att vid fuktning svälla till sina ursprungliga dimensioner. Denna egenskap framträder isynnerhet vid mjukt trä samt vid pressning vinkelrätt mot fiberriktningen. Det mjuka träet låter dels lättare sammanpressa sig och dels absorberar det mera fuktighet. På denna egenskap har läraren i fackskolan för snickeri i Königsberg a. d. Eger, Josef TassJer, grundat en metod att framställa inlagda arbeten, som antingen helt och hållet eller blott till vissa delar framträda relicfartadt från den öfriga ytan.
Metoden utföres sålunda, att de till 3 å 3.5 mm:s tjocklek skurna fanéren, hvilka skola användas till reliefpartierna, och hvilka helst böra tagas ur radiella snitt (spegelytor), införas mellan tvänne järnvalsar och sammanpressas småningom
till samma tjocklek ^om de tanér, hvilka skola bilda bottenpartierna. ( jjutjärnsvaUarne hafva en diameter af 8 cm. och en längd af 30 ‘:m., di-ti öfre försedd med två ställskrufvar för att reglera afståndet dem emellan, den undre drifves med vef eller dylikt. Vid inläggningen förfaren p, vanligt sätt, dock med den skilnaden, att cle bitar, som skola bilda relief, skäras något /--.mygda.. i kanterna. Ett starkt, mot fuktighet motståndskraftigt lim måste användas, på det hållbarheten ej må minskas vid den följande behandlingen med vatten. lor limmets fullständiga torkning i.ir man beräkna åtminstone 24 timmar.
Efter afputsning af de pålimmade fanéren samt slipning med glaspulver, dock utan användning af fett eller olja, fuktas hela arbetet med varmt \atten medelst en svamp .så länge, tills alla delar af de pressade fanéren svällt ut och erhållit sin ursprungliga tjocklek. Först sedan arbetet ånyo torkat sker det slutliga fulländni.igarbctet och noleringen m. m.
Denna arbetsmetod, som salunda är ofantligt enkel, kan tydligen användas för framställning af olika höga relietytor. .Man utskär da fanéren först till olika tjocklekar, motsvarande dem, som skola framträda på den färdigfanérade ytan, hvarefter de alla sarnmanprässas till samma tjocklek som grundfanéret. Lämpliga träslag för dessa fanér» äro ask, lind, vide, kastanje och gran samt af utländska Panoma- och Havanna-ceder.
I fråga om fulländningsarbetet ma anmärkas, att inläggningar af denna art äfven kunna betsas eller vara gjorda af g e n o m f ä r g a d t trä. Efter svällningen visa de mjuka konturer och hos manga träslag äfven en lefvande, plastisk, långt ifrån enformig eller flack yta antingen hos hela eller enskilda delar, detta i följd af olika svällningsförmåga pa olika ställen. Hela arbetet far härigenom det behag, som tillfälliga oregelbundenheter vid ett arbetes utförande ofta medföra, och sotn i många fall anses vara utslagsgifvande i fråga om totalverkan hos ett genom konsthandtverk framställdt föremål. Framförallt utgöra växtornament af geometrisk och strängt stiliserad form synnerligen lämpliga motiv för tillämpning af denna arbetsmetod.
EOVIS.4 ULRrK.\S BIBLIOTEK.
det för sin tid och stil så karakteristiska, vackra rummet å Drottningholms slott, är föremål för en skildring i ord och bild af arkitekten John Samzelius i novemberhäftet af Teknisk tidskrifts afdelning för arkitektur och dekorativ konst. Den unge konstnären lämnar här en större uppritning af rummets norra kortvägg, med den eleganta cheminén mellan de två flygeldörrarna*). I tio mindre skisser ger han detaljer af samma cheminé med
• S.imni.i teckning förekommer som illnstmfion till S. .\mbrosianis artikel “Till Tidstadens hisfotia" i Sv. Slöjdföreningens .\1 'ddelanden I0(14 1.
Källa: Internet Archive ·
