Sida 94
Attonde kapitlet
94
DEN IlEMLIfiHETSFULIiA ON
nnil for denna hallucination, denna sjalsfranvaro, som jag tillskref Nab! Jag har gatt som on somnambul, utan att veta af det, och det ar Top, som med sin instinkt fort mig hit, efter att ha ryckt mig ur vagornas vald . . . Kom hit, Top! Kom hit, rain hund!
Det praktiga djuret stod med ett sprang skallande vid sin hushonde, och de smekningar, det lick, voro icke njagga.
Man maste tillsta, att det ej gafs nagon annan forklaring pa de handelser, som fijranledt Cyrus Smiths raddning, liksom att Top hade hela aran deraf.
Da, Pencroff mot middagen fragade Gyrus Smith, om han talde vid att biiras, reste sig denne i stallet for hvarje svar med en anstriingning, vittnande om den mest cnergiska vilja. Han maste dock stodja sig pa matrosen, ty eljest skulle han hafva fallit.
— Bra, bra! — sade Pencroff. — Herr ingeniorens bar !
Baren inbars. De tvarsofver densamma lagda grenarna voro ofvertackta med mossa och hingt gras. Cyrus Smith lades derpa, hvarefter man brot upp i rigtning mot kusten, Pencroff barande framtill och Nab efterat.
Man hade atta mil att tillryggaliigga, men da man icke kunde ga fort och kanske behofde stanna litet emellanat, fick det antagas, att atminstone sex timmar atginge, innan bostaden ujipnaddes.
Blasten var fortfarande haftig, men lyckligtvis regnade det icke liingre. Ehuru ingenioren lag, gaf han likval, stodd pa armbagen, noga akt pa kusten, isynnerhet den del deraf, som stotte till hafvet. Han talade icke, utan blott sag, och siikerligen inpraglade han i sin sjiil denna trakt med dess terrangforhallanden, dess skogar, dess olika alster. Efter tva timmar ofvervaldigade honom emellertid mattigheten, ocb han inslumrade pa baren.
Källa: Internet Archive ·