Sida 148
Trettonde kapitlet
148
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
— Ja, en knif, en hvass skifva ... — sade ingenioren liksom om ban talat for sig sjelf.
I detsamma fastes hans blickar pa Top, som sprang fram och tillbaka pa stranden.
Plotsligt lifvades Cyrus Smiths blick.
— Kom hit, Top! — ropade han.
Hunden kom springande pa sin husbondes kallelse. Denne fattade hans hufvud mellan sina bander, och sedan han aftagit djurets halsband, brot han sonder det i tva delar och sade:
— Se hiir tva knifvar, Pencroff!
Matrosen svarade med tva hurrarop. Tops halsband var gjordt af en tunn skifva hardadt stal. Det behofdes saledes ej mer an att hvassa denna stalskifva mot ett stycke sandsten och derefter gora eggen annu skarpare pa finare sandsten. Detta slags sten antraffades i ofvertlod pa kusten, och tva timmar senare utgjordes nybyggets verktygsforrad af tva skarpa stalblad, som det hade varit latt att forse med ett starkt skaft.
Erofringen af detta forsta verktyg — en i sanning oskattbar erofring, och som kom lagligt — helsades som en triumf.
Man brot upp. Det var Cyrus Smiths afsigt att atervanda till vestra stranden af sjon, der han den foregaende dagen varseblifvit den lera, hvaraf han tagit med sig prof. Man styrde alltsa kosan utefter stranden af Barmhertighetens flod, ofvervandrade Stora Utsigtsplatan, och efter att hafva tillryggalagt pa sin hojd fem mil, anlande man till en oppen plats i skogen tvahundra steg fran Grant-sjon.
Under vagen hade Harbert upptiickt ett trad, af hvars grenar Sydamerikas indianer gora sina bagar. Det var "crejimba", tillhorande palmernas familj, och som icke bar atliga frukter. Langa och raka grenar af brotos och afqvistades, hvarefter de skuros sa, att de blefvo tjockare pa midten och smalnade af mot andarna, och nu
Källa: Internet Archive ·