Den hemlighetsfulla ön

TRETTONDE KAPITLET

149

aterstod blott att finna en vaxt, hvaraf bagstrangen kunde fas. Man patraffade ocksa, en sadan i nagra exemplar af en art, tillhorande familjen Malvaceae, Hibiscus heteroplujllns, som liar anmarkningsvardt sega fibrer, dem man skulle kunna jemfora med djursenor. Pencroff fick alltsa ganska kraftiga bagar, till hvilka fattades ingenting annat an pilarna. Dessa var det latt att gora af raka, styfva och slata grenar, men spetsen pa dem — nagot amne, som kunde ersatta jernet — var det ej sa latt att astadkomma. Pencroff menade dock, att, sedan ban gjort sin del af arbetet, skulle slumpen gora det ofriga.

Nybyggarna hade nu ankommit till den trakt, som de undersokt den foregaende dagen. Marken utgjordes af det slags lera, hvaraf man begagnar sig for tillverkning af tak- och murtegel, och som foljaktligen var sardeles passande till det forsok, man nu ernade fora till ett lyckligt slut. Saken var ej forenad med nagon svarighet. Det behofdes ej mer an att genom tillsats af sand gora denna lera magrare, forma teglen och branna dem ofver en eld.

Vanligtvis pressas murteglen i formar, men ingenioren nojde sig med att gora dem for hand. Hela den dagen och den foljande anvandes till detta arbete. Sedan leran blifvit uppblandad med vatten samt nybyggarna altat den med sina fotter och hander, delades den i lika stora tegel. En van arbetare kan pa, tolf timmar, utan maskin, sla iinda till 10,000 murtegel; men pa sina tva arbetsdagar medhunno de fern tegelslagarna pa Lincolnon icke mer an 3,000, hvilka utlades i rader pa marken, der de fingo ligga sa, lange, att de hunno torka fullkomligt och kunde brannas, d. v. s. efter tre eller fyra dagar.

Den 2 April foretog sig Cyrus att bestamma ons lage.

Qvallen forut hade ingenioren, tagande vederborlig hansyn till stralbrytningen, noggrant antecknat, hur myc-