Sida 150
Trettonde kapitlet
150
DEN HEMLIGIIETSFULLA ON
ket klockan var, da solen forsvann vid horisonten. Denna morgon antecknade han lika noggrant tiden, da den ater visade sig. Mellan denna ned- och uppgang hade forflutit elfva tinimar och trettiosex minuter. Alltsa skulle solen denna dag passera meridianen precis sex timmar och tolf minuter efter sin uppgang, och den punkt pa himmelen, der den komme att befinna sig i detta ogonblick, skulle vara norr*.
Vid sagda tid fixerade Cyrus Smith denna punkt, och genom att satta tva triid, det ena framfor det andra, i rat linie med solen erhbll han en oforanderlig meridian for sina vidare operationer.
De tva dagar, som foregingo tegelbranningen, anvitnde man till att forse sig med bransle. Grenar afbrotos i grannskapet, och alia vindfallena under triiden uppsamlades. Detta hindrade ej, att man samtidigt harmed jagade smatt i trakten, och detta sa mycket mer, som Pencroff nu forfogade ofver nagra dussin ganska skarpspetsade pilar. Det var Top, som anskaffat spetsarna genom att komma hem med ett piggsvin, hvilket, fastan medelmattigt sasom villebrad, dock egde ett obestridligt viirde genom sina taggar. Dessa fastes stadigt i andan af pilarna, och den gifna rigtningen bibeholls derigenom, att man i deras andra anda inkilade kakaduafjadrar. Det drojde icke lange, forran korrespondenten och Harbert blefvo ganska skickliga bagskyttar. Bade beharadt och befjadradt villebrad fans alltsa i ofver - flod i Spiseln — vattensvin, dufvor, agutier, tjadrar o. s. v. StoBBta delen dessa djur skots i den del af skogen, som lag pa venstra stranden af Barmhertighetens fiod, och at hvilken man gaf namnet Jakamar-skogen, till minne af den fogelart, som Pencroff och Harbert forfoljt under sin forsta utfiygt.
' Vid denna tid af aret och pa denna latittid viaade Big solen verkligen kl. 5 t. 48 m. pa morgonen och gick ned kl. 6 t. 12 m. e. m.
Källa: Internet Archive ·