Sida 154
Trettonde kapitlet
154
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
massa var alltsa verklig piplera, hvaraf man gjorde grytor, koppar, hvilka formades pa dertill lampliga stenar, tallrikar, vattenkrukor och fat o. s. v. Dessa foremals form var klumpig och bristfallig, men sedan de blifvit branda vid hog varmegrad, var kOket i Spiseln forsedt med ett ansenligt antal lika ypperliga karl, som om vid deras tillverkning anvandts den vackraste kaolin.
Det bor har omnamnas, att Pencroff, nyfiken att fa veta, om derma salunda behandlade lera verkligen rattfardigade benamningen "piplera", deraf gjorde nagra temligen klumpiga pipor. Han fann dem ypperliga, men tyvarr fattades honom tobak — ack, det var en stor forsakelse for Pencroff!
— Men tobaken skall komma liksom allt det andra ! — utropade ban i ett utbrott af sin absoluta fortrostan pa Cyrus Smith.
Dessa arbeten pagingo till den 15 April, och man inser, att derma tid anvandes samvetsgrant. Sa lange nybyggarna voro krukmakare, gjorde de intet annat an lergods. Da Cyrus Smith ansage det lampligt att forvandla dem till smeder, skulle de ocksa blifva smeder. Men alldenstund den foljande dagen var en sondag, och till pa kopet paskdagen, kommo de ofverens om att helighalla densamma genom att hvila med arbetet. Dessa amerikanare voro gudfruktiga menniskor, som samvetsgrant iakttogo bibelns foreskrifter, och den belagenhet, hvari de befurmo sig, kunda ej annat an starka deras kanslor af tillforsigt till all tings skapare.
Man atervande alltsa defmitivt till Spiseln den 15 April pa aftonen. Aterstoden af krukmakerigodset medtogs, och elden fick slockna i ugnen. Under hemvandringen intriiffade en lycklig handelse, den nemligen, att ingenioren upptackte ett amne, som kunde ersatta fnoske. Man vet, att denna svampaktiga och sammetslena substans fas af en viss svamp af slagtet Polyporus. Vederborligt beredd, ar den ytterst antandlig, isynnerhet om
Källa: Internet Archive ·