Sida 160
Fjortonde kapitlet
160
DEN HEMUGHETSFULLA ON
Harbert, sorn tyckte om att fa undervisning i allt, foljde ingenioren, hvilken fran granitmuren begaf sig necl iLnda till den sandiga stranden. Under tiden sysselsatte sig Pencroff, Nab och korrespondenten med olika goromal.
Cyrus Smith hade forsett sig med en rak, tolf fot king stor, hvilken han hade miitt sa noggrant som mojligt genom att jemfora dess langd med sin egen, som han visste pa haret. Harbert bar ett lodsnore, hvilket Cyrus Smith anfortrott honom, d. v. s. en i andan af en bbjlig fiber fast vanlig sten.
Da Cyrus Smith befann sig pa ett afstand fran hafvet af tjugu och fran granitmuren af omkring femhundra fot, neddref han storen tva fot i sanden, och sedan han kilat den stadigt, lyckades han medelst lodet rigta den vinkelratt mot horisonten.
Sedan detta var gjordt, lade han sig ned pa marken tillriickligt langt bort, for att synlinien fran bans oga skulle traffa pa samma gang storens spets och kanten af granitmuren. Derefter markerade han noggi'ant denna punkt med en trapinne.
Derpa vande han sig till Harbert och sade:
— Kanner du de forsta elementen af geometrien?
— Ja, nagot, herr Smith! — svarade Harbert, som ej ville lofva mer, an han kunde halla.
— Da mins du val, hvad som karakteriserar tva likvinkliga trianglar?
— Ja, — svarade Harbert — Deras motsvariga sidor aro proportionella.
— Na val, min gosse, jag liar nyss konstruerat tva likvinkliga trianglar, bada tva ratvinkliga. Den ena, den mindre, har till sidor den lodrata storen och linien, som tankes dragen mellan trapinnen bar och storens has, samt till hypotenusa min synlinie. I den andra utgoras de tva motsvariga sidorna af den lodrata granitmuren, hvars hojd vi skola mata, och en linie mellan trapinnen och granitvaggens bas, och afven i denna triangel bildar min syn-
Källa: Internet Archive ·