Sida 161
Fjortonde kapitlet
FJOETONDE KAPITLET
161
linie hypotenusan — hvilken maste vara en forlangning af den forra triangelns.
— Ah, jag har forstatt er, herr Smith! — utbrast Harbert. — Liksom afstandet fran trapinnen till storens bas ar proportioned med afstandet fran trapinnen till granitmurens bas, sa ar afven stangens hojd proportionell med murens hojd.
— Alldeles, Harbert, — svarade ingenioren, — och nar vi uppmatt de tva forstnamnda afstanden, behofva vi blott, alldenstund vi kanna storens hojd, uppstalla en analogi, som skall ge oss murens hojd och bespara oss besvaret att mata den direkt.
De tva horisontalafstanden bestamdes, iifvenledes med tillhjelp af storen, hvars hojd ofvan sanden var 3 meter.
Det forra afstandet — det mellan trapinnen och punkten, der storen neddrifvits i sanden — var i l \z meter.
Det andra afstandet — det mellan trapinnen och granitmurens bas — var 150 meter.
Sedan dessa matningar blifvit gjorda, atervande Cyrus Smith och den unga gossen till Spiseln.
Der framtog ingenioren en slat sten, som ban funnit under sina foregaende utflygter, ett slags skiffer, hvara det var latt att teckna siffror med en spetsig snacka. Pa den uppsatte han foljande analogi:
4,5 : 150 == 3 : x 150 X 3 = 450
450
4,5
= 100.
Haraf syntes alltsa, att granitmuren hade en hojd af etthundra meter.
Cyrus Smith tog nu instrumentet, som han gjort dagen forut, och hvars tva ben gafvo honom stjernan «:s vinkeldistans fran horisonten. Han matte mycket noggrant denna vinkeloppning pa en cirkel, som han
i
Jules Feme. Den hendighetsfulla on.
11
Källa: Internet Archive ·