Sida 162
Fjortonde kapitlet
162
DEN HEMLIGIIETSFULLA ()N
delade i 360 Hka delar. Denna vinkel var 10 grader. Om man hartill lagger de 27 grader, som skilja a fran den antarktiska polen, och reducerar * den pa platan gjorda observationen till hafvets niva, sa beraknas vinkelafstandet mellan polen och horisonten till 37 grader. Haraf slot alltsa Cyrus Smith, att Lincoln-on var bel&gen pa 37 grader sydlig latitud, eller, om man, med hansyn till ofullkomligheten hos bans operationer, antog en missrakning pa fern grader, att den maste ligga mellan trettiofemte och fyrtionde paralelen.
Aterstod nu att finna longituden for att komplettera ons koordinater. Det var detta, ingenioren ville forsoka samma dag pa middagen, d. v. s. i det ogonblick, da solen skulle passera meridianen.
Det ofverenskoms, att denna sondag skulle anvandas till en vandring eller snarare till en undersokning af denna mellan sjons norra iinda och Haj-viken belagna del af on, samt att man, om viiderleken filiate det, skulle utstrlicka denna undersokning till Norra och Sodra Mandibel-udden. Man skulle frukostera pa sanddynerna och ej atervanda hem forriin pa aftonen.
Klockan half 9 pa morgonen tog den lilla truppen kosan utefter sundet. Pa andra stranden, pa Kaddningens holme, promenerade gravitetiskt talrika foglar. Det var ett slags pingviner, latt igenkanliga pa sitt obehagliga late, hvilket erinrar om asnans skriande. Pencroff bedomde dem blott fran atbarhetens synpunkt, och det var med en viss tillfredsstallelse ban fornam, att deras kott, ehuru svartaktigt, mycket val kunde fortaras.
Man kunde afven se stora amfibier krala pa sanden, belt sakert salar, hvilka syntes hafva valt holmen till tillflyktsort. Man kunde omojligt anse dessa djurs kott sasom ett fodoamne, ty dess oljaktighet gor det afsky-
* Denna reduktion iir i sjelfVa verket alls icke utford vid ofvanstaende beriikning och skulle gifva ett fran 37 grader nagot afyikande tal. Hela kalkylen af granitmuren var foljaktligen ofverflodig.
Utg. anm.
Källa: Internet Archive ·