Sida 163
Fjortonde kapitlet
FJOKTONDE KAPITLET
163
vardt. Emellertid observerade Cyrus Smith salarna uppmarksamt, och utan att for sina kamrater tillkannagifva sin afsigt, sade ban, att de med det snaraste skulle komma att gora ett besok pa bolmen.
Stranden, hvarpa, nybyggarna gingo, var bestrodd med orakneliga musslor, af hvilka nagra skulle hafva utgjort en malakologs fortjusning. Men hvad som borde blifva dem till annu storre nytta, var en stor, i foljd af ebben synlig ostronbank, som Nab upptackte mellan klipporna pa ungefar fyra mils afstand fran Spiseln.
— Nab har inte forspilt sin dag! — utbrast Pencroff, nar han varseblef banken, som stracte sig utat hafvet.
— Det ar verkligen en lycklig upptackt, — sade korrespondenten, — och om, sasom man pastar, hvarje ostron arligen lagger 50 — 60,000 agg, skola vi ha ett outtomligt forrad i denna bank.
— Jag tror dock inte, att ostron aro en synnerligt narande foda, — sade Harbert.
— Nej, — svarade Cyrus Smith. — Ostronet innehaller blott mycket litet qvafve, och skulle en menniska lefva uteslutande deraf, sa behofde hon inte mindre an femton till sexton dussin om dagen.
— Godt ! — infoll Pencroff. Vi kunna satta i oss dussin pa dussin, innan den har banken tar slut. Om vi skulle smaka pa. nagra till frukosten?
Utan att afvakta nagot svar pa, sitt forslag, som han pa forhand mycket val visste skulle blifva godkandt, losgjorde matrosen, bitradd af Nab, en ansenlig qvantitet af dessa mollusker. Man lade dem i ett slags nat af Hibiscus-fibrer, hvilket Nab gjort, och som redan inneholl det fornamsta af frukosten, hvarefter man fortsatte vandringen utefter kusten mellan hafvet och sanddynerna.
Litet emellanat radfragade Cyrus Smith sin klocka for att passa pa, tiden for solobservationen, hvilken borde ske precis kl. 12.
Hela denna del af on var hogst ofruktbar anda till
Källa: Internet Archive ·