Sida 164
Fjortonde kapitlet
164
DEN IIEMLIGHETSFULLA ON
den udde, som begransade Unions-bugten pa norra sidan, och som erhallit namnet Sodra Mandibel-udden. Der sag man endast sand och musslor, blandade med lavagrus. Nagra hafsfoglar hade valt denna odsliga kust till sitt tillhall, sasom fiskmasar, albatrosser och ander, hvilka senare med fullt skal uppviickte Pencroffs lystnad. Han fiirsokte att doda nagra af dem med sina pilar, men misslyckades, ty det var blott ytterst sallan de slogo ned pa marken, hvarfor han hade bort skjuta dem i flygten.
Haraf tog sig matrosen anledning att an en gang saga till ingenioren :
— Ni ser nu, herr Cyrus, att, anda tills vi fa en eller tva bossor, lemnar var materiel atskilligt ofrigt attonska!
— Mycket rigtigt, Pencroff, — svarade korrespondenten, — men det beror blott pa er! Skaffa ni oss jern till piporna, stal till lasen, salpeter, kol och svafvel till krutet, qvicksilfver och salpetersyra till knallhattarna och slutligen bly till kulorna, och Cyrus Smith skall gora oss gevar af prima qvalitet.
— Ack, — svarade ingenioren, — alia dessa amnen finna vi utan tvifvel pa denna o, men ett skjutgevar iir en omtalig mekanism, och till dess astadkommande behofvas mycket val arbetade verktyg. Men vi fa se langre fram!
— Hvarfor, — utropade Pencroff, — skulle vi kasta ofver bord alia vapnen, vi hade i gondolen, vara saker, ja, till och med vara pennknifvar!
— Om vi inte kastat ut dem, Pencroff, skulle ballongen kastat oss sjelfva i hafvet! — sade Harbert.
— Det ligger verkligen sanning i hvad du sager, min gosse ! — svarade Pencroff.
Derefter togo bans tankar en annan rigtning, och han sade:
— Jag forestaller mig Jonathan Forsters och hans kamraters hapnad, da, de morgonen efter var flygt funno torget tomt och ballongen bortflugen!
Källa: Internet Archive ·