Sida 166
Fjortonde kapitlet
166
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
— Ja verkligen, ingenting! — tillade ingenioren.
— Na val, Cyrus, - - fragade korrespondenten, — om Lincoln-bn befinner sig pa ett afstand fran Nya Zealand eller Chili af blott tva- eller trehundra mil . . . ?
— Ja, — svarade ingenioren, — da skola vi i stallet for att bygga ett bus skaffa oss en bat, och master Pencroff skall ataga sig att manovrera den . . .
— Ja bevars, herr Smith, - - utropade matrosen, — jag ar genast fardig att agera kapten — sa snart ni lyckats bygga en bat, tillrackligt stark att halla sjon!
— Vi skola gora det, om det blir nodvandigt, — svarade Cyrus Smith.
Men under det dessa man, som icke misstrostade om nagot, forde detta samtal, nalkades den timme, da observationen borde ega rum. Huru skulle Cyrus Smith kouatatera solens passage genom meridianen utan nagot instrument? Det var en sak, som Harbert icke kunde fatta.
Observatorerna befunno sig nu pa ett afstand fran Spiseln af sex mil, icke langt fran den del af sandreflarna, der ingenioren blifvit aterfunnen efter sin gatfulla riiddning. Man gjorde halt pa detta stiille och rustade i ordning frukosten, ty klockan var nu half 12. Harbert gick att i an straxt bredvid hemta sott vatten i ett krus, hvarmed ban forsett sig.
Harunder vidtog < 'yrus Smith de for den astronomiska observationen nodiga forberedelserna. Han utvalde pa den sandiga stranden ett stalle, som, i sig sjelf jemnt, hafvet vid sitt undansjunkande gjort fullkomligt slatt. Detta lager af mycket fin sand lag der sasom en spegel, och det ena sandkornet stack ej upp ofver det andra. Det betydde dessutom fijga, om detta lager var horisontalt eller ej, och lika litet gjorde det, om den sex fot hoga kapp, som nedstacks deri, stod lodratt. Tvartom bojde ingenioren den mot soder, d. v. s. i det solen motsatta vaderstrecket, ty vi fa icke glomma, att nybyg-
Källa: Internet Archive ·