Sida 223
Nittonde kapitlet
NITTOXOB KAPITLET
223
fordel af ett utsprang, som befann sig pa fyrtio fots hojd Ofver marken, Detta utsprang, som jemnades omsorgsfullt med en hacka, blef ett slags trappafsats, livari man faste den undre stegen, hvilken medelst en lina kunde dragas upp till Granite-Houses port. Hvad betriiffar den ofre stegen, fastgjorde man lika sakert dess nedre anda vid utspranget som dess ofre vid sjelfva porten. Harigenom blef uppstigningen betydligt underliittad. Dessutom amnade Cyrus Smith sedermera anskaffa en hiss, som skulle bespara Granite-Houses invanare all anstrangning och tidsforlust.
Nybyggarna vande sig snart vid att begagna denna stege. De voro viga och starka, och Pencroff, hvilken i sin egenskap af sjoman var van att kliittra i vanterna, kunde undervisa dem. Men ban maste ocksa llira Top konsten. Den stackars hunden med sina fyra tassar var ej skapad for denna ofning, men Pencroff var en sa nitisk larare, att Top slutligen klattrade ratt bra uppfor stegen, lika oforskrackt som hans slagtingar i cirkusarna. Om matrosen var stolt ofver sin larjunge, kan jag icke saga, men mer an en gang gick likval Pencroff uppfor stegen med Top pa ryggen, hvarofver det trogna djuret aldrig beklagade sig.
Det bor bar anmarkas, att, ehuru dessa arbeten bedrefvos ifrigt i anseende till regntidens annalkande, hade man likval icke lemnat lifsmedelsfragan a sido. Hvarje dag anvande korrespondenten och Harbert, hvilka blifvit koloniens proviantmastare, nagra timmar till jagt. Annu hollo de sig endast till Jakamar-skogen pa, venstra flodstranden, ty i brist pa en bro eller bat kunde man annu icke komma ofver Barmhertighetens flod. Alia dessa ofantliga skogsstrackor, at hvilka man gifvit nanmet Den fjerran vesterns skog, voro annu icke undersokta. Man ville droja harmed till de forsta vackra dagarna af nasta var. Men Jakamar-skogen var tillrackligt rik pa, vildbrad ; kanguruer och vildsvin funnos der i ofverflod, och
Källa: Internet Archive ·