Sida 226
Nittonde kapitlet
226
DEN ItEMLIGHETSFULLA ON
het, att sjelfva Top icke kunde tafia med dem i snabbhet. Jagare och hund matte springa sa fort de orkade, sa, undkommo dessa gnagare dem latt. Korrespondenten var dock fast besluten att ej lemna platsen, forran han fangat atminstone ett halft dussin af dessa fyrfotingar. Han ville for det narvarande forse koket. Man skulle fa god tid att tamja dem, man ville fanga sedermera. Med nagra snaror utspanda ofver haloppningarna skulle forsoket icke kunna misslyckas. Men i detta ogonblick bade man inga snaror, ej heller nagot material, hvaraf man kunde gora sadana. Man maste alltsa finna sig i att undersoka hvarje hal med kappen, att med talamod gora, hvad man icke kunde uppna pa, annat satt.
Slutligen fangadas fyra gnagare efter en timmes letande. De voro ett slags kaniner, temligen lika sina europeiska slagtingar och aro allmant kanda under namnet " amerikanska kaniner".
Jagtbytet fordes derpa till Granite-House och figurerade pa bordet vid qvallsvarden. Invanarna i denna kaningard voro icke att forakta, ty de smakade fbrtraff-: ligt. Nu hade man ett vardefullt visthus, som tycktes bora blifva outtomligt.
Den 31 Maj voro skiljevaggarna i Granite-House fardiga. Det aterstod nu blott att mbblera rummen, hvarmed man skulle sysselsatta sig under de langa vinterdagarna. En spisel uppsattes i den forsta kammaren, hvilken skulle begagnas till kok. Skorstenen fororsakade de improviserade kakelugnsmakarna nagot besvar. Cyrus Smith tyckte det vara enklare att gora den af tegelstenslera ; da man icke kunde tanka pa, att lata den utmynna i ofre platan, hogg man ett hal i graniten ofver fonstret i ofvannamnda kok, och det var genom detta hal, som skorstenspipan utmynnade i sned rigtning sasom pa en jernbleckskamin. Kanske, och till och med helt sakert, skulle det roka in i foljd af de haftiga ostliga vindar, som piskade granitvaggen, men dessa vindar voro sail-
Källa: Internet Archive ·