Sida 241
Tjuguförsta kapitlet
tjugufOrsta kapitlet
241
att det skulle vara nyttigt att taga vissa forsigtighetsmatt mot mojliga besok af dessa fyrfotade plundrare — en sak, hvaremot ingen gjorde nagon invandning.
Efter att hafva gatt omkring Vrak-udden, kommo nybyggarna till en lang kust, som badades af oppnahafvet. Klockan var nu 8 pa morgonen. Hinilen var mycket klar, sasom det intraffar vid langvarig stark kold, men upphettade af vandringen, kande icke Cyrus Smitli och hans kamrater synnerligt af den bitande kolden. Dessutom blaste det icke, en omstandighet, som gor starka temperaturfall oandligt lattare att utharda. Stralande, men utan nagon varmande kraft, uppsteg solen nu ur oceanen, och dess ofantliga skifva svafvade ofver horisonten. Hafvet lag lugnt sasom en spegel och blatt sasom vattnet i en Medelhafs-vik, da himlen ar klar. Bojd till formen af en jatagan, aftecknade sig Klo-udden tydligt pa fyra mils afstand i sydost. Till venster begransades trasket af en liten udde, hvilken glanste sasom eld i solskenet. Sakert ar, att de af de ostligavindarna piskade skeppen ej kunna finna nagon fristad i denna del af Unions-bugten, som ingenting, ej ens en sandbank, skyddade mot oppna hafvets raseri. Af det lugna vattnet, hvars yta icke grumlades af nagot uppskjutande grund, af dess farg, som ofverallt var densamma och icke flackades af nagon i gult dragande skiftniiig, och slutligen af franvaron af hvarje ref fann man, att denna kust var tvarbrant, och att oceanen der dolde djupa afgrunder. I vester syntes, pa ett afstand af fyra mil, de forsta tradraderna i Den fjerran vesterns skog. Man skulle kunnat tro sig vara pa den odsliga stranden af nagon isbetackt 6 i de antarktiska regtonerna. Har gjorde nybyggarna halt for att ata frukost. En eld upptandes af ris och torr hafstang, och Nab framsatte frukosten, som bestod af kallt kott, hvartill kommo nagra koppar Oswego-te.
Under maltiden sag man sig omkring. Denna del
Jules Verne. Den hemlighetsfulla on.
16
Källa: Internet Archive ·