Sida 249
Tjuguandra kapitlet
TJTJGUANDEA KAPITLET
249
Icke desto mindre foretogo sig Harbert, Pencroff och korrespondenten att grafva fallgropar pa Stora Utsigts-platan och i skogsbrynet. I matrosens tycke skulle hvilket som heist djur vara en valkommen fangst, och hvarje gnagare eller rofdjur, som forst gick i de nya snarorna, skulle blifva val mottagen i Granite-House.
Dessa fallgropar voro for ofrigt ytterst enkla: i marken grafda hal, hvarofver var lagdt ett tak af grenar och orter och pa bottnen nagot bete, hvars lukt skulle ditlocka djuren, se der allt! For ofrigt bor anmarkas, att dessa gropar icke blifvit grafda pa mafa, utan pa vissa stallen, der spar i storre mangd angafvo, att fyrfota djur ofta infunno sig. Dessa fallgropar undersoktes hvarje dag, och tre ganger under de forsta dagarna fann man der nagra af dessa riifvar, som redan blifvit sedda pa hogra stranden af Barmhertighetens nod.
— Fordomdt, det finnes alltsa blott rafvar pa denna ci! — utropade Pencroff, da han for tredje gangen drog upp ett af dessa djur ur gropen, der det setat helt forlaget. — Dessa krak duga till ingenting!
— Jo, till en sak duga de anda! — sade Gideon Spilett.
— Till hvad da?
— Till bete for att locka hit andra! Korrespondenten hade ratt, och nu nedlades de doda
rafvarna i groparna sasom lockbete.
Matrosen hade afven uppsatt giller af vaxtfibrer, och dessa gafvo rikare skord an fallgroparna. Det var sallsynt, att en dag forgick, utan att nagon af kaningardens invanare lat fanga sig. Det var dock bestandigt endast kaniner, men Nab visste att variera sina saser, och hans kamrater tankte icke pa att beklaga sig.
En eller tva ganger i andra veckan af Augusti gafvo emellertid fallgroparna jagarna ett par andra och nyttigare djur an de omnamnda rafvarna. Det var nagra af dessa vildsvin, som redan blifvit observerade vid Grant-
Källa: Internet Archive ·