Sida 255
Tjuguandra kapitlet
TJUOUANDRA KAPITLBT
255
svarar Nordamerikas Februari, undgick icke denna klimateriska lag.
Inemot den 25 gick vinden, efter ett nytt omslag med sno och regn, ofver pa sydost, och plotsligt blef kolden ytterst skarp. Efter ingeniorens berakning skulle qvicksilfverpelaren i en Celsii termometer icke visat mindrc an 22" under nollpunkten, och denna intensiva kold, som en skarp nordanvind gjorde annu mera pinande, hbll i sig under flera dagar. Nybyggarna maste anyo stanga in sig i Granite-House, och da det blef nodvandigt att hermetiskt tillstoppa alia oppningar i fasaden och lemna blott nagra hal for luftvexling, var ljusatgangen ansenlig. For att spara pa dem, nojde man sig ofta med skenet fran elden i spislarna, der det icke hushiillades med branslet. Flera ganger begafvo sig nagra af nybyggarna ned pa, stranden bland isstyckena, som hopades der vid hvarje tidvatten, men snart klattrade de ater upp till Granite-House, der de blott med mycken anstrangning och smarta kunde halla sig fast vid stegpinnarna, hvilka i foljd af den intensiva kolden angrepo deras fingrar.
Dessutom maste invanarna i Granite-House hafva nagot att gora under den ledighet, som ingenioren gaf dem. Cyrus Smith foreslog da ett arbete, som kunde utforas inomhus.
Lasaren vet, att nybyggarna icke hade nagot annat socker an den vatska, som de erhollo ur sockerlonnen genom att gora djupa skaror i detta trad. De behofde derfor blott uppsamla denna vatska i karl, och de anvande den i flytande tillstand till atskilliga hushallsbehof, detta desto hellre som denna vatska, da den far sta nagon tid, rojer benagenhet att hvitna och antager en sirapslik konsistens.
Men Cyrus Smith ville icke noja sig harmed, och en dag sade han at sina kamrater, att de skulle blifva raffinadorer.
Källa: Internet Archive ·