Sida 256
Tjuguandra kapitlet
256
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
— Raffinadorer! — utbrast Pencroff. — Det av ett yrke, som ar en smula hett, tror jag?
— Mycket hett! — svarade ingenioren.
— Da passar det bra nu, — infoll matrosen.
Ma ordet " raffinering " ej hos lasaren framkalla tanken pa raffinaderierna med deras invecklade maskineri och arbetsmetod. Nej, for att kristallisera denna vatska var det nog att rena den genom en ytterst latt operation. Satt ofver elden i stora lerkarl, fick vatskan helt enkelt afdunsta, och snart uppsteg skum till dess yta. Nar den borjade tjockna, rorde Nab flitigt om den med en traspade — hvarigenom dess afdunstning borde paskyndas och den. pa samma gang hindrades fran att fa, en vidbrand smak.
Efter nagra timmars kokning ofver en stark eld, hvilken bekom raffinadorerna och det bearbetade aranet lika viil, hade detta senare forvandlats till en tjock sirap. Denna sirap slogs i formar, som blifvit pa forhand gjorda i sjelfva koksugnen, och at hvilka man gifvit olika skapnad. Da massan stelnat den foljande dagen, bildade den toppar och kakor. Man hade nu socker af nagot rod farg, men nastan genomskinligt och af fortrafflig smak.
Kolden fortfor anda in i midten af September, och invanarna i Granite-House borjade finna sin fangenskap mycket lang. Nastan hvarje dag foretogo de utflygter, som dock icke kunde utstrackas langt. Man egnade sig derfor ihardigt at bostadens inredning. Man pratade under arbetet. Cyrus Smith undervisade sina kamrater i allt, och isynnerhet forklarade han for dem, huru vetenskapen tilliimpas pa, det praktiska lifvet. Nybyggarna hade intet bibliotek att tillga, men ingenioren var for dem en bok, som stadse fans till hands, med den sida alltid uppslagen, som hvar och en behofde radfraga, en bok, som besvarade alia deras fragor, och hvari de ofta bladdrade. Salunda forgick tiden, och dessa oforfarade man tycktes icke frukta for framtiden.
Källa: Internet Archive ·