Den hemlighetsfulla ön

TJUGUANDRA KAPITLET

259

fylt hans Snskan, och dessutom understoddes Pencroff af Gideon Spilett.

— Om, — sade denne, — pa var o finnas farliga djur, en sak, som vi inte kunna betvifla, maste vi tiinka pa att bekampa och utrota dem. Den stund kan komma, da detta blir var fornamsta pligt.

Men nu var det icke eldvapenfragan, som upptog Cyrus Smiths tankar, utan den, hum man skulle fa klader. De, som nybyggarna nu buro, hade hallit ofver vintern, men de kunde icke racka ofver nasta. Skinn af kottatande djur eller ull af idislare var, hvad man maste skaffa sig till hvad pris som heist, och emedan pa on funnos mufloner, borde man uppfinna nagon utvag att af dem bilda en hjord, som fylde koloniens behof i detta hanseende. En for husdjuren bestamd inhagnad, en bakgard, afsedd for fjaderfaet, med ett ord en ladugard, inrattad pa nagon punkt af on, se der de tva vigtiga planer, man skulle soka forverkliga under den vackra arstiden.

I foljd haraf och med hansyn till dessa patankta byggnadsforetag blef det alltsa nodviindigt for nybyggarna att undersoka hela den del af Lincoln-on, der de icke varit, d. v. s. dessa hoga skogar, som utstrackte sig pa hogra stranden af Barmhertighetens flod, fran dess mynning anda till yttersta punkten af halfon Serpentine, afvensom hela vestra kusten. Men for att detta skulle kunna ske, maste man hafva vackert vader, och iinnu skulle en manad forflyta, innan denna undersokning kunde foretagas med fordel.

Man afvaktade alltsa med en viss otalighet denna tidpunkt, da en tilldragelse intriiffade, som annu mer stegrade nybyggarnas onskan att undersoka hela sin o.

Man raknade nu den 24 Oktober. Denna dag hade Pencroff gatt att undersoka fallgroparna, i hvilka ban alltid lagade att det fans lockbete. I en af dem p&-