Sida 258
Tjuguandra kapitlet
258
bM IIEMtlOilETSFtJLLA tifl
draga sig in pa det besynnerligas och niistan ofvernaturligas omradej men huru forklara, att Top, en af dessa forstandiga hundar, som aldrig forspilla sin tid med att skalla pa manen, envisades att bade med tillhjelp af lukten och horseln rekognoscera denna afgrund, ora icke der iorsiggick nagot som uppvackte hans oro. Tops beteende retade Cyrus Smiths nyfikenliet i hogre grad, an ban ville erkanna till och med for sig sjelf.
Ingenibren meddelade icke sina intryck at nagon annan an Gideon Spilett, alldenstund ban ansag det onodigt att inviga sina kamrater i de tankar, som mot hans vilja framkallats bos honom af hvad som var kanske blott en fantasi bos Top.
Omsider upphorde kolden. Derpa foljde regn, snobyar, stortskurar och vindstotar, men denna vaderlekens oblidhet rackte icke hinge. Isen hade upptinat, snon hade smalt; hafsstranden, platan, stranderna vid Barmhertighetens flod och skogen hade Iter blifvit tillgangliga. Denna varens aterkomst hiinryckte Granite-Houses invanare, och snart tillbragte de inomhus blott de timmar, da de sofvo och ato.
Man jagade flitigt under senare halften af September, hvaraf Pencroff tog sig anledning att med annu storre envishet an forut payi'ka de eldgevar, som han pastod hafva blifvit lofvade af Cyrus Smith. Da denne mycket val visste, att det skulle blifva honom nastan omojligt att utan sarskilda verktyg astadkomma en bossa, som dugde till nagot, ryggade han alltjemt tillbaka och uppskot saken till langre fram. Dessutom anmiirkte han, att Harbert och Gideon Spilett blifvit skickliga bagskyttar, for hvilkas pilar stupade alia slags ypperliga djur — agutier, kanguruer, vattensvin, dufvor, trappar, ander, beckasiner — med ett ord bade befjadradt och beharadt villebrad — , och att man derfor borde vanta sa lange. Men den envisa matrosen ville icke hora pa det orat och skulle icke lemna ingenioren i fred, forran denne upp-
Källa: Internet Archive ·