Sida 274
Tjugufjerde kapitlet
274
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
Smith skaffar oss endera dagen, och vi komma langt! Na, herr Smith, och ni, herr Spilett, och ni, Harbert, och du, Nab, komma ni inte och forsoka var nya bat? For f— n, vi maste atminstone se, om den bar oss alia fem!
Ett sadant forsok borde verkligen goras. Medelst en knyck pa vrick-aran aterforde Pencroff farkosten in i en liten smal rami a mellan klipporna, och det ofverenskoms, att man samiiia dag skulle gora ett forsok med pirogen genom att fara utefter kusten till den udde, der klipporna upphorde i soder.
Just da man skulle stiga i baten, utbrast Nab:
— Men den lacker ganska dugtigt, din pirog, Pencroff!
— Det gor ingenting, Nab, — svarade matrosen. — Traet maste tatna. Om tva dagar syns ingenting mer, och var pirog skall da inte ha mera vatten i skrofvet, an det fins i en supbults mage. Om bord!
Man steg alltsa i baten, och Pencroff stotte fran land. Vadret var praktigt, hafvet lugnt, sasom om dess vatten omslutits af en insjos tranga striinder, och pirogen kunde styra utat hafvet med samma sakerhet, som om den gatt uppfor den lugna Barmhertighetens flod.
Nab tog den ena af de tva arorna, Harbert den andra, och Pencroff satt qvar i aktern af farkosten for att styra den med vrick-aran. Man passerade sundet och strok snart forbi sydspetsen af Raddningens holme. En latt bris blaste fran soder. Ingen branning hvarken i sundet eller ute pa djupet. Nagra langa vagsvall, som pirogen knappt kande, ty den var tungt lastad, upprorde regelbundet hafsytan. Man aflagsnade sig ungefar en half mil fran kusten, sa att man kunde urskilja Franklinberget i dess helhet.
Derefter vandande pirogen, rigtade Pencroff dess staf mot flodmynningen. Pirogen foljde nu utefter ku-
Källa: Internet Archive ·