Den hemlighetsfulla ön

TJUGUFJERDE KAPITLET

275

sten, hvilken, bildande en bage anda ut till den yttersta udden, med sina klippor bortskymde hela Brandgastrasket.

Till denna udde, dit afstandet okades i foljd af kustens bojning, var det omkring tre mil fran Barmhertighetens flod. Nybyggarna besloto att ro till dess yttersta spets och ej begifva sig langre utanfor densamma, an jemnt sa mycket de behbfde for att kunna taga en hastig ofverblick af kusten anda till Klo-udden.

Pirogen foljde alltsa stranden pa ett afstand af hogst tva kabellangder, undvikande de i detta farvatten kringstrodda klipporna, som det stigande tidvattnet borjade betacka. Granitmuren sankte sig smaningom fran flodmynningen till udden. Den utgjordes af nyckfullt ofver hvarandra hopvrakta granitblock, helt olika granitkurtinen, som bildade Stora Utsigts-pjatan, och foretedde en vildt storartad anblick. Man skulle kunnat saga, att ett ofantligt karrlass klippblock blifvit tomdt der. Ingen vaxtlighet pa denna spetsiga bergas, som hade en langd af tva mil fran skogen. Denna udde kunde sagas likna en ur en arm af gronska framstickande jettearm.

Framdrifven af de tva arorna, flog pirogen latt framat. Med ritstiftet i ena handen och annotationsboken i den andra, aftecknade Gideon Spilett kusten i raska drag. Nab, Pencroff och Harbert pratade med hvarandra, under det de med blicken rekognoscerade denna for dem frammande del af deras rike. Ju langre pirogen kom mot sbder, desto svagare blefvo konturerna af Mandibeluddarna och Unions-bugten.

Hvad betraffar Cyrus Smith, sade han icke ett ord ; han blott sag, och att doma af den misstro, hans blick uttryckte, tycktes det, som om han hela tiden observerade nagon frammande trakt.

Efter tre qvarts timmes rodd hade man emellertid hunnit nastan till spetsen af udden, och Pencroff amnade