Den hemlighetsfulla ön

276

DEN HEMLIGHETSFULLA ON

just dubblera densamma, da Harbert, resande sig, pekade pa en svart flack och sade:

— Hvad ar det jag ser der nere pa stranden? Alias blickar rigtades at det angifna ballet.

— Det ar verkligen nagot, — sade korrespondenten; — man skulle kunna siiga, att det ar ett till hiilften i sanden begrafvet vrak.

— Ah, - - utbrast Pencroff, — jag ser, hvad detar!

— Hvad da? — fragade Nab.

— Tunnor, tunnor, som kunna vara fulla! — svarade matrosen.

Till stranden, Pencroff! — sade Cyrus Smith.

Efter nagra artag stotte pirogen mot land inne i en liten bugt, och dess passagerare sprungo upp pa stranden.

Pencroff hade icke bedragit sig. Der lago tva tunnor, till halften betiickta af sanden, men annu sakert fasta vid en stor koffert, hvilken, uppehallen af dem, flutit anda till det ogonblick, da den forlist pa stranden.

— Ett skeppsbrott liar alltsa egt rum i farvattnet utanfor on? — fragade Harbert.

— Helt visst, — svarade Gideon Spilett.

— Men hvad fins det da i denna koffert? — utbrast Pencroff med helt naturlig otalighet. — Hvad gommes i denna koffert? Den ar last, och vi ha ingenting att krossa locket med! Na val, sa sla vi sonder det med stenar da . . .

Upplyftande en stor, tung sten, beredde sig matrosen just att dermed krossa en af koffertens viiggar, da ingenioren hejdade bonom, siigande:

— Pencroff, kan du liigga band pa din otalighet blott en timme?

— Men, herr Smith, tankbara! Derinne fins kanske allt, hvad som fattas oss!

— Vi skola forvissa oss derom, Pencroff, — svarade ingenioren ; — men tro mig, sla inte sonder denna kof-