Den hemlighetsfulla ön

278

DEN HEMLIGHETSFULLA ON

hopbundna med knutar, i hvilka Pencroff liitt igenkande "sjomansknutar" . Kofferten tycktes vara fullkomligt oskadad, en omstandighet, som forklarades deraf, att den strandat pa, en sandkust och icke pa ett klippref. Om man undersokt den noga, kunde man till och med forsakrat, att den ej legat lange i vattnet, afvensom att den nyligen blifvit uppkastad pa stranden. Vattnet tycktes icke hafva intrangt deri, och de foremal, den inneholl, horde vara oskadade.

Det var tydligt, att denna koffert blifvit kastad ofver bord fran ett redlost fartyg, som drifvit mot on, och att dettas passagerare, i forhoppning att kofferten uppnadde kusten, hvarest de sedermera skulle aterfinna densamma, vidtagit det forsigtighetsmattet att gora den lattare medelst en flytande apparat.

— Vi skola bogsera detta strandfynd iinda till Granite-IIouse och foretaga inventeringen der, hvarefter vi, om vi pa 5n upptiicka nagra ofverlefvande fran detta formodado skeppsbrott, skola aterlemna kofferten at dem den tillhor. Patriiffa vi ingen, sa . . .

— Behalla vi den for oss sjelfva! — utropade Pencroff. — Men, gode Gud, hvad kan val Annas deri!

Floden borjade redan na strandfyndet, hvilket synbarligen borde flyta ut i oppna hafvet. En af de linor, som fasthollo tunnorna vid kofferten, upplindades till en del och tjenstgjorde sasom bogsertag mellan den flytande apparaten och pirogen. Derefter grafde Pencroff och Nab med sina aror undan sanden, for att kofferten lattare skulle kunna upplyftas af vattnet, och snart dubblerade pirogen, bogserande fyndet, udden, at hvilken gafs namnet Vrak-udden (Flotson-point). Kofferten var tnng att bogsera, och blott med sviirighet kunde tunnorna halla den ofvan vattenytan. Ocksa fruktade matrosen i hvarje ogonblick, att den skulle lossna och ga till botten. Men till all lycka gingo icke bans farbagor i fullbordan, och 1 l \i timme efter afresan — det hade behOfts hela