Den hemlighetsfulla ön

TJUGUFJERDE KAPITLET

279

denna tid for att tillryggalagga detta afstand pa tre mil — lade pirogen till vid stranden framfor Granite-House.

Pirog och strandfynd halades nu upp pa sanden, och da hafvet redan drog sig tillbaka, lago de snart pa det torra. Nab hade hemtat verktyg for att bryta upp kofferten med sa ringa skada for densamma som mojligt, och man skred nu till inventeringen. Pencroff forsokte derunder icke dolja sin ytterliga nyfikenhet.

Matrosen borjade med att losgora de tva tunnorna, hvilka, da de befunno sig i basta skick, kunde anvandas. Derefter uppbrotos lasen med en tang, och locket slogs genast upp.

Inuti kofferten befann sig en kista af zink, tydligen ditsatt i andamal, att de foremal, som inneslotos deri, skulle i alia handelser vara skyddade mot fuktighet.

— Ah, — utropade Nab, — skulle det mojligtvis finnas konserver derinne?

— Jag vill hoppas, att sa inte ar fallet, — ■ svarade korrespondenten.

— Men om deri funnes blott .-.., — sade matrosen halfhogt.

— Hvad da? — fragade Nab, som hort Pencroffs ord.

— Ingenting!

Sedan zinkkistan blifvit uppskuren i hela dess langd, framplockades derur och nedlades pa, sanden atskilliga foremal af mycket olika natur. For hvarje ny sak uppgaf Pencroff tre hurrarop, under det att Harbert klappade i handerna och Nab dansade — som en neger. Der funnos bocker, som niistan gjorde Harbert vansinnig af gladje, och kokskarl, som Nab var nara att holja med kyssar!

For ofrigt hade nybyggarna all anledning att vara hogst belatna, ty kistan inneholl verktyg, vapen, instrument, klader och bocker, och se har den noggranna forteckningen, sadan Gideon Spilett uppgjorde den i sin annotationsbok: