Sida 288
Tjugufemte kapitlet
288
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
blott flinta, som det var latt att ersatta, och till de senare behofdes knallhattar, hvaraf forradet snart skulle blifvit uttomdt genom ett flitigt begagnande. Emellertid medtog man afven den ena af karbinerna och nagra patroner. Hvad betraffar krutet, hvaraf kaggarna innehollo omkring femtio skalpund, maste man medfora nagot; men ingenioren amnade till verka ett explosivt amne, sa att man finge hushalla med krutet. Till eldvapnen lade man de fern huggarna, som voro instuckna i laderslidor, och salunda utrustade kunde nybyggarna vaga sig in i denna vidstrackta skog med nagon utsigt att lyckas draga sig ur spelet.
Det behofver icke sagas, att Harbert, Pencroff och Nab, salunda bevapnade, hade mattet af sina onskningar ragadt, men Cyrus Smith tog visligen af dem det loftet, att de icke utom i nodfall skulle lossa ett boss-skott.
Klockan 6 pa morgonen skots pirogen ut i hafvet. Alia stego deri, Top inbegripen, och kosan styrdes mot mynningen af Barmhertighetens nod.
Tidvattnet hade stigit for blott en halftimme sedan. Det fans alltsa ilnnu nagra timmars flod, hvaraf man borde begagna sig, ty senare skulle ebben gora fiirden uppfor floden svar. Floden var redan stark, ty det borde vara fullmane om tre dagar, och pirogen, som det var tillriickligt att halla i stromfaran, gick snabbt uppat mellan de hoga strandei'na, utan att man behofde taga aroma till hjelp for att oka dess hastighet.
Inom nagra minuter hade nybyggarna kommit till just den krokning af Barmhertighetens flod, hvarest Pencroff for sju manader sedan gjort sin forsta bransleflotte.
Efter att hafva bildat denna ganska skarpa krokning, tog floden kosan mot sydvest och framflot nu i skuggan af stora koniferer med standig gronska.
Stranderna af Barmhertighetens flod utgjorde en praktfull anblick. Cyrus Smith och hans kamrater kunde ej annat an obetingadt beundra dessa vackra effekter,
Källa: Internet Archive ·