Sida 289
Tjugufemte kapitlet
TJUGUFEMTE KAPITLET
289
som naturer. sa latt framkallade medelst vatten och trad. Allt efter som nybyggarna koramo langre upp i floden, vidtogo standigt nya tradslag. Pa hogra stranden reste sig ofver hvarandra dessa praktfulla ulmaceer, hvilka aro sa eftersokta af byggmastare, och som besitta den egenskapen att bibehalla sig lange i vattnet. Vidare funnos der grupper af trad, tillhorande samma faniilj, bland andra nasseltrad, ' af hvilkas fron fas en mycket nyttig olja. Langre fram upptackte Harbert nagra Lurdizabala, hvilken buskvaxts bojliga grenar, sedan de nagon tid fatt ligga i vatten. lampa sig fortraffligt sasom linor, och tva eller tre ebenholzstammar, utmarkande sig genom sin vackra svarta farg, nyckfullt genomskuren af adrorna. Emellanat lade man till med pirogen pa ett och annat stiille, der det var liitt att stiga i land. Gideon Sprlett, Harbert och Pencroff genomsokte stranden, med bossan i handen och vagledda af Top. Utom ett och annat villebrad kunde man patraffa nagon nyttig vaxt, som det icke var skill att forsma. Den unga naturforskaren fick sin onskan uppfyld, ty han upptackte ett slags vild spenat af familjen Chenopodiacce samt en mangd arter af familjen Oruciferce, tillhorande kalslagtet, dem det sakert vore mojligt att "civilisera" genom omplantering; der vaxte bland annat krasse, rattikor, rofvor och slutligen sma greniga, nagot ludna och omkring tre fot hoga plantor, som hade nastan bruna fron.^
— Vet du, hvad det ar for en viixt? — fragade Harbert matrosen.
— Tobak! — utropade Pencroff, som synbarligen aldrig sett sin alsklingsvaxt i annan form, an den hade i hans piphufvud.
— Nej, Pencroff, — svarade Harbert, — det ar inte tobak, det ar senap.
— Sa kor for senap da! -- svarade matrosen. — Men skulle handelsevis, min gosse, ett tobaksstand presentera sig, sa var sa god och forsma det inte.
Jules Verne. Den hemliyhclsfulla un.
19
Källa: Internet Archive ·