Sida 292
Tjugufemte kapitlet
292
PEN HKMI.IOIIETSFUM.A (")N
Ingenioren visade alltsa en viss bradska att uppna Lincoln-ons vestra kust, dit de enligt bans berakning bade allra minst fern mil. Man steg derfor ater i pirogen, ocb ehuru floden tycktes mirma sig, icke kusten, ntan snarare Franklins berg, bestamde man sig for att begagna pirogen, sa lange det fans sa mycket med vatten under dcss kOl, att den kunde flyta. Detta var att pa samma gang bespara manga besviirligbeter ocb vinna tid, ty man skulle bafva blifvit tvungen att med yxan rodja sig en vag genom de tiitaste skogssnaren.
Men snart upphorde strommen belt och hallet, vare sig nu att ebben intradt -- bvilket oeksa borde intraffa vid denna timmc — eller att den ej gjorde sig gallande pa detta afstand fran flodmynningen. Man maste alltsa taga till arorna. Nab ocb Harbert satte sig pa sitt siite, Pencroff vid styraran, ocb fiirden fortsattes uppfor floden.
Det tycktes nu, som 0111 skogen borjade glesna bortat Den fjerran vestern. Triiden stodo der mindre boppackade ocb viixte ofta enstaka. Men just emedan det var storre afstand mellan dem, drogo de storre for- ' del af den fria och rena luft, som cirkulerade rundt 0111 dem, ocb de utgjorde nu en praktig anblick.
Hvilka statliga exemplar af ons flora under denna latitud! Sakert skulle en botanist icke beboft mer an att se dem for att utan tvekan saga, hvilken parallel gick fram ofver Lincoln-on.
— Eucalypter! — utbrast Harbert.
Det var verkligen dessa statliga trad, slagtingar till Australiens och Nya Zcalands eucalypter, hvilka tva lander ligga pa samma latitud som Lincoln-on. Somliga rcste sig till en hojd af GO meter. Deras stam holl vid roten 6 meter i omkrets, och deras med ett nat af en viilluktande kada ofverspimna bark bade en tjocklek af iinda till 15 centimeter. Ingenting kunde vara mera underbart, men ocksa ingenting mera egendomligt an dessa
Källa: Internet Archive ·